— —7—— — ————— det vara Angremont; ty på intet annat ställe var behandlingen så mild eller tyngde den mindre på de svarte. Och likväl hade smittan inträngt dit såsom öfverallt, och om någon af de fordne egarne uppstigit ur sin graf, skulle han ej hafva igenkänt sitt verk i detta etablissement, der oordning och oenighet redan upp: slagit sina bopålar. Liksom öfverallt, der upprorsfacklan svingas, gick det äfven här blott illa med handel och omsättning, och krediten började vackla. Deraf följde åter, att produkterna måste säljas långt under deras värde, och att jordbruket minskades. Det var den första stöten för disciplinens förslappning. Ju mindre sysselsättning de svarte hade, desto mer började de resonnera, och dag efter dag blef deras språk mera djerft, oöfverlagdt och respektstridigt. Om Angremont varit närvarande, skulle dessa rörelser genast hafva blifvit bestraffade och nndertryckte; men han flackade omkring i landet och försummade sina egna angelägenheter, för att tänka på statens. Emellertid skulle detta onda hvarken hafva varit betydligt eller obotligt, om icke på hans plantage funnits en af dessa menniskor, som blott finna sin glädje i att förstöra och förderfva. Det var en svart, som blifvit köpt i unga år och uppfostrad på plantaget, utan att af