Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1854, sida 3

Styckegods. Den som vågar han vinner. Fröken Helena Gyllenkrona var vid år 1705 förlofvad med en rik Bromell, krigs-kommissarie vid generalen Magnus Stenbocks armee, som då stod vid Danzig. Men då B. ej kunde få permission från sin syssla, skref han till sin fästmö och bad henne att hon i sällskap med hans bror med. doktorn Magnus Bromell, hvilken han anmodat att blifva hennes beskyddare och erhällit bifall resa öfver till nämnde stad, der brölloppet, genast efter ankomsten, skulle firas. Men fröken vå gade icke företaga en sådan sjöresa; derföre for doktorn ensam. Följande år dog kommissarien, då doktorn i arf erhöll 16,000 riksdaler, hvilka, beräknade efter den tidens värde på jord och varor utgjorde minst 100,000 rdr bko eller 9 tunnor guld i våra dagar. Så gick Gyllenkronan miste om guldtunnorne. Nu våga pigor en sådan resa till Californien och Australien för att få en hederlig och rik man. Märken det, fröknar och alla mamseller! Flickan vare färdig, så snart som det gäller, En brud att få blifva Och själen upplifva Med nöjen. Erkeengeln Gabriels åkdon. En gammal bonde med nyktert, kallt beräknande förnuft, hvars hustru hörde till de så kallade ,,Läsarne, och icke drömde om något annat än verldens undergång, blef icke länge sedan, under en stormig vinternatt, väckt af sin bättre hälft under sin ljufva sömn med dessa ord: ,Anders! kära Anders! hörde du bullret? Det är erkeengeln Gabriel, han kommer! Det är bullret af hjulen på hans vagn! — Åh galenskaper! svarade gubben förtretad, ,tror du att Gabriel är en sådan åsna, att fara på hjuldon, när vi ha så godt slädföre ? Jag säger dig att det icke är han — lägg dig på ditt öra och sof! Astronomen och tviflaren. Den berömde astronomen Kirchner hade en vän, som tviflade på Guds tillvaro. Denne vän besökte honom en dag, just som han satt fördjupad i lärda undersökningar; och då Kirchner icke lät störa sig i sitt arbete, fick hans vän godt tillfälle att se sig omkring i rummet. Han märkte då bland annat en vacker himmelsglob, som var liksom besådd med stjernor. Förnöjd sragade han K., hvem som förfärdigat denna glob. Den lärde mannen svarade helt torrt: ,Den tillhör icke mig, jag vet icke heller någon som har gjort den, den måtte väl hafva uppkommit af en händelse. Detta svar var icke i vännens tycke, och han kände sig ordentligt förnärmad, då han trodde att K. ville göra narr af honom. Men denne begagnade tillfället till att öfvertyga sin vän om hans stora villfarelse, i det han sade: Du vill icke tro, att denna lilla och svaga afbildning af himlakropparne uppkommit af sig sjelf; huru kan du då tro, att den långt större urbilden, sjelfva himlen med alla dess verldskroppar, skulle uppkommit utan en skapare, genom en blott slump? — Tvislaren kände sig träffad och teg. Sedermera öfvergaf han sin därskap, och trodde på den Gud, som skapat himmel och jord.