Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1854, sida 1

egde intet annat mål, och på sjelfva sina egendomar hade han funnit ny näring för sin verkSamhetsdrift. Det var han, som bragte destilleringen af sockerbränvin, hvilken förut varit öfverlemnad åt negrernas okunniga behandling, till en hög grad af fullkomning. Det var likaledes han, som anlade det första stuteri man sett på kolonien, och hvarigenom han bemödade sig att förbättra racen af de infödda hästarne, en förträfflig race, på hvilken man i Amerika redan satte högt värde. Intet undföll hans uppmärksamhet, och han sökte utsträcka sina förbättringar till allt. De redskap och verktyg, hvilka han gaf de svarte i händerna, voro de bästa man kunde uppdrifva, och de beqvämaste att handtera; han beflitade sig om att skona deras krafter och på samma gång öka deras välmåga: det var en familjepligt som ålåg honom, och han uppfyllde den med största samvetsgrannhet och trohet. På så sätt gick tiden framåt och intet syntes hota deras lycka, då blixten oförmodadt nedslog. Det var år 1789, revolutionen hade nyss utbrutit i Frankrike, och då ryktet derom nådde Antillerna, väckte det känsor och förhoppningar, som länge slumrat. De hvita sågo deri en hotande fara, den färgade besolkningen en utsigt till hämnd. För en Angremont kunde det icke vara tvifvelsamt, hvilken