Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1854, sida 2

nat, att alla taken på husen i Sebastopol blifvit afrisna. Ilvartill det skall tjena, begripa vi icke. Det enda vore, om det varit spaneller halmtak, hvilket dock är föga troligt. Enligt franska Monitören emottogo de franska sjukhusen i Konstantinopel d. 24, 25 och 26 Sept. 1350 sårade franska soldater, 220 ryske sårade, 350 sjuke, inalles 1920, och de engelske sjukhusen 2060 engelska och 120 ryska sårade, inalles 2180. Bland defranska sårade äro 31 officerare, neml. I general (Thomas), I underintendent, I öfverstelöjtnant och de öfrige kaptener, premieroch sekundlöjtnanter. De ryska sårade skola yttra stor förvåning och tacksamhet öfver den goda behandling som visas dem. FRANKRIKE. Inskeppningen af de till Krim bestämda förstärkningar fortgår oafbrutet i Toulon och Marseille. Smärre aldelningar afgå nästan dagligen. HAMBURG. Senaten härstädes har, emot lagen, måst gilva efter för franska regeringens uppmaning och förbjudit alla negociationer i och för ryska lånet på Hamburger-börs. ÖSTERRIKE. Hamb. Nach offentliggör en förtrolig depesch från österrikiske utrikesministern grefve Buol till österrikiska sändebudet i Berlin, grefve Esterhazy. Denna depesch åtföljde den österrikiska noten af d. 30 Sept. och grefve Buols skrifvelse af d. I dennes till Esterhazy. I depeschen utvecklas utförligt hvarför Österrike icke kan, i enlighet med Preussens önskan, åtaga sig att hålla Ryssarne ryggen fri för anfall från Donaufurstendömena af Turkarne och deras allierade, eller afgifva något löfte att, om Ryssland icke angriper Österrike, icke anfalla Ryssland. Till denna makt har Österrike inga förpligtelser, då den icke öfverlemnat furstendömena åt Osterrike, utan prisgifvit dem åt sitt öde. Dels till följe häraf och dels till följe af den traktat, som Österrike afslutat med Turkiet om Donaufurstendömenas besättande, har Osterrike väl rätt att hålla nämnde länder besatte, men ingalunda någon befogenhet att utestänga andra än Portens motståndare derifrån och ännu mindre den, att föreskrifva de krigförande makterna, i hvilket militäriskt syftemål de få inrycka derstages. Blott på underhandlingarnas väg kan Österrike medverka dertill, att furstendömena möjligen blifva förskonade från krigsoperationer. Det märkligaste i heia depeschen är den deri förekommande uttryckliga förklaring, att Ryssland vid afvärjandet af ett angrepp måste göra halt vid Pruth, så framt det ej vill stöta tillsammans med Österrike. Depeschen slutar dermed, att Preussen och Tyskland, om de erkänna att Osterrikarnes inryckande i Donausfurstendömena varit förestafvadt af Tysklands intressen, icke skola från sitt lolte om bistånd kunna utesluta en eventualitet, som Österrikes ställning till Porten och dess allierade icke berättigar det att hindra.