Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1854, sida 2

ru för ösrigt samiljen Angremont aldrig lemnade hemmet, lefde den likväl der på stor fot: ingen gästfrihet kunde jemföras med dess; den prakt, hvilken den tillochmed i dagligt bruk utvecklade, sökte sin like, och då familjen någon gång gaf en fest, talades derom länge i förväg och långt efteråt. Fem eller sex gånger om året var guvernören gäst derstädes och tillbragte då hvarje gång några dagar på familjens egendomar. Från alla håll strömmade man dit, ty man var alltid säker om att bli väl emottagen, utan afseende på rang eller ställning, och det var ej underligt, att detta hus på hela den nordliga delen af ön betraktades som ett furstehus, Sålunda var det arf beskasladt, som den siste chefen för detta hus emottagit af sina förfåder, och för att lyfta sig till en ännu högre ståndpunkt hade han blott behöft följa de exempel de gifvit honom, och hvilka visat sig så fruktbärande i sina verkningar. Hade han haft frihet att handla, skulle han äfven hafva gjort det, ty han skulle aldrig hafva förnekat sin familjs grundsatser, dertill var han alltför hederlig och rättfram; han skulle hafva vandrat i sina försaders fotspår, häfdat deras namns anseende, förökt det arf de lemnat honom, genom att inköpa större landsträckor och flera slafvar, och han skulle då hafva