af tusentals pilgrimer, som kommo för att invigas i Hadis-Ismails lära; sedan, då det lägliga ögonblicket inträffat, utbröt det heliga kriget. Straxt i början, i Maj 1830, hade sastningen Tarki nära fallit i Khasi-Mollahs hander och det var endast med stor möda och smärtsamma uppoffringar som den räddades af general Kahanofl. Tschetschenzerna voro lyckligare vid Kilsjur, hvars förstäder de bemäktigade sig d. 1 November 1831 och eröfrade ett betydligt byte. Ryssland insåg, att det hade att göra med fiender, som fördubblat sina krafter. När kriget i Polen var slutadt, skyndade man att förstärka armen i Kaukasus; baron Rosen gick anfallsvis till väga och härjade med eld och svärd dessa byar, hvilka, lika örnnästen, ligga på bergen. Förfarliga strider lefvererades. Vid Derwek, Tschumkesen, Hermantschuk och Himry, tschertschenziska bergsbyar, kämpades å ömse sidor med en rasande hårdnackenhet. Då ryska infanteriet tagit byn Hermantschuk med bajonetten, kastade sig en af de förnämsta muriderna, Muley Abderrahman, med några få man i ett befästadt hus, och der kämpade de som förtviflade, i det de sjöngo versar ur koranen, under ett regn af kulor och bomber. Man fick blott bugt på dem genom att sätta eld på huset. I det ögonblick, då murarne störtade tillsammans öfver honom och hans män, sjöng Muley Abderrahman ännu. I Himry i Oktober 1832, dog KhasiMollah i breschen hjeltens och profetens död. Betäckt med sår, öfverströmmad af blod och beredd att uppgifva sin tappra själ till härarnas Gud, hade han kastat sig på knä och, åkallande Allah, uppmuntrade han med sin röst dem, som hans hjeltemodiga exempel ej mera kunde uppelda. Denna strid vid Himry var förfärlig; Tschetschenzerna blefvo omringade på alla håll. Khasi-Mollahs murider läto nedhugga sig intill sista man. Bland de män, som fallit vid sidan af KhasiMollah, var en ung man vid namn Schamyl. Trassad af 3 kulor och genomborrad af ett bajonettsting låg han, beröfvad medvetandet, emellan sina kamraters lik. Man ansåg honom för död. Huru har han kunnat resa sig igen, genom hvilket underverk af list och djerfhet undgick han segervinnarne? Ingen vet det. Men några månader efter intagandet af Himry var Schamyl den förste bland Muriderna hos den nye Iman, Hamsad Bey. Dennes regering var icke lång. Upptagen med att åter samla Tschertschenzernas stådskrafter, arbetaHamsad Bey på att genom den religiösa inslytelsen beherrska de andra folkslagen i Daghestan för att fästa dem vid sin sak, då inre stridigheter, framkallade genom den ryska diplomatien, medförde hans tragiska död. Han mördades i en mosk6 1834. Det är med Hamsad Beys död, som den sista, mest dramatiska perioden i Daghestans krig begynner; den, som varar ännu, och som ännu i dag väcker mera än någonsin Europas intresse och nyfikenhet. Schamyl var en af den nya religiösa sektens ifrigaste anhängare; han var lärarens älskade lärjunge och föll i hans armar vid intagandet af Himry. Ingen kunde bättre än han emottaga Hamsad Beys arf och åter höja KhasiMollahs fana. Schamyl var 37 år gammal, då han blef Tschetscheuzernas anförare. Han är född 1797 i den lilla byn Hemry, der han nära funnit döden vid sin lärares sida. I sin ungdom utmärkte han sig genom ett tidigt utveckladt allvar, genom en eldig stolthet och en okuflig vilja. Han ville vara den förste i allt; af en svag kroppsbyggnad, öfvade han sig i att uthärda de förfärligaste ansträngningar, och när en af hans kamrater öfvervann honom i de lekar och öfningar, i hvilka han i sin ungdom deltog, innestangde han sig i flera dagar liksom en besegrad, den der begråter sin skam. Hans ande växte med hans kropp. Han hade en lärare vid namn Dschelat-Eddin, som spelar en vigtig rol i hans historia. DschelatEddin, den ende man, som han någonsin underkastade sig, lät honom noga studera koranen och de arabiska filosoferna. Då han sjelf hörde till Sufisernas skola, utvecklade han hos sin discipel den religiösa hänförelsen och förberedde honom till något stort. Denna uppfostran har burit sina frukter. Den dag, då Schamyl efterträdde Hamsad Bey, upphörde all rivalisering, alla pannor böjde sig för herrskaren. Schamyl var verkligen en värdig höfding för den enthusiastiska sekt, som utkorat honom till sin profet; han är öfvertygad om att hans