Syret, Som kunde anses verka fördersligt för menniskors och djurs helsotillstånd. — Tal. upplyste med anledning häraf, att sådane undersökningar egt rum t. ex. i London, hvaraf resultatet blifvit, att man funnit nödvändigheten deraf att så stora planteringar som möjligt utföras i de befolkade städerna, hvadan man ock i London egnade största omsorg åt så väl enskildta trädgårdar som planteringar på offentliga platser. I sammanhang härmed anförde tal. att man omkring Hamburg funnit alerna lida af de nedlagda gasrören, så att en hel mängd träd årligen utdogo, ett förhållande, som borde utgöra en varning för Götheborg, i afseende å de vackra och för sundheten nyttiga aller, hvilka omgifva vår stad. På en annan åhörares fråga, huruvida ej anledning funnes, att tro, det jordens atmosfer, älven om den ej förändrades genom telluriska inflytanden, kunde vara underkastad förändringar till följd af andra himlakroppars inverkan, svarade tal. att sådant ej vore att förmoda, då hvarje planet genom sin attraktion hölle sin luftkrets bunden omkring sig, derest icke det skulle inträffa att tvenne planeter stötte tillsammans, hvarigenom äfven deras atmosferer, skulle sammanblandas. Huruvida en sådan händelse vore möjlig, derom vågade tal. ej uttrycka någon mening, då han ej vore tillräckligt bevandrad i den celesta mekaniken för att göra det. I sammanhang med såväl denna som en annan ytterligare framstäld fråga, upplyste tal., att vissa förändringar kunna ega rum i atmosferen, hvilka äro förnimbara för våra sinnen, utan att de derföre kunna komma på kemistens våg. Så vore t. ex. fallet med de aromer, som utvecklas af så väl blommor som andra kroppar; vi känna dem med vårt luktorgan och kunna på det starkaste afficieras af dem, men kemisten kan ej väga dem på sin våg. Efter adjunkten Tranberg uppträdde intendenten Malm och talade om djurens förmåga att reproducera skadade eller förlorade lemmar, en förmåga, som är mindre hos det högre djurlifvet, men tilltager ju mera man närmar sig det lägre, så att under det t.ex. menniskan och öfriga däggjur icke kunna reproducera den minsta bit af en afhuggen fast del, så bilda deremot polyperna, då de afhuggas, till och med nya husvuden. Ett bevis på siskarnes reproduktionsförmåga hade talaren funnit uti en liten fisk, fångad uti Bohusländska skärgården, hvilken fisk sedan den genom någon tillfällighet afbrutit stjerten, erhållit en ny stjert till den gamla, så att han nu vore försedd med två stjertar. I sammanhang härmed anmärkte tal. vissa abnormiteter hos djur och menniskor, såsom t. ex. den besynnerligheten, att menniskor anträffas med 6 fingrar på hvardera handen och 6 tår på hvardera foten. Tal. hade sjelf observerat denna besynnerlighet hos en skånsk bonde, som hade tvenne tummar, den ena motsvarande pekoch den andra långfingret. Härefter framställdes det för aftonen bebestämda discussionsämnet: Hvad afseende bör vetenskapsmannen fästa vid de i folktron förekommande berättelser om besynnerliga naturfenomener, läkemedel m. m.? Diskussionen öfver detta ärende inleddes af herr Hedlund, med uttryckande al den åsigt, att vetenskapsmännen borde egna en större uppmärksamhet åt folksägnerna än hvad de på sednare tider gjort. Det fanns en tid, då folktrons nuvarande föreställningar hyllades af både lärda och olärda. En högre upplysning utdömde dessa föreställningar såsom varande vidskepelse och fördom hvilket omdömme i våra dagar uttalas af de s. k. bildade, utan att de ingått uti någon pröfning af saken, hvadan detta deras omdöme är en likadan på förhand sattad mening, d. a. fördom, som den gamla vidskepelsen. Den i våra dagar beprisade fördomsfriheten är således i sjelfva verket fördomsfullhet. Erfarenheten har ock visat, att mycket af hvad den s. k. fördomsfriheten under någon tid förkastat, har sedermera befunnits grundadt samt erhållit en vetenskaplig förklaring. Tal. anförde några exempel härpå och utkastade, tydligen i den afsigt att dermed framkalla en lisligare diskussion, en utmanande förebråelse mot de många vetenskapsidkare, som försmå att taga del af de berättelser, som finnas i folktron rörande naturfenomener m. m., hvilka tal. tvärtom ansåg förtjena den största uppmärksamhet å vetenskapens sida. Haremot genmältes af herr Tranherg, att det vore ganska vådligt om vetenskapsmannen fästade för stort afseende vid all den skrock och vidskepelse, som råder hos menige man, hvarvid tal. anmärkte, att ofta sjelfva det faktiska i en hop dylika berättelser kan vara sannt, ehurn dan Akuannigan DA KA PK Ta oo C LL