Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1854, sida 3

— —P— c — grundet, enär ingendera af dem kunde simma, med detta oaktadt, hade Johannes likväl dragit dem ut på djupet, hvarigenom olyckshändelsen inträffat. På grund af hvad sålunda förekommit, öfverlemnade poliskammaren målet till rådhusrättens andra afdelning för vidare behandling. — Då öfverpoliskonstapeln Göthe en af dagarne passerade allken vid Kungsparken, hade han der anhållit en karl, som ströfvat omkring i parken och anfallit der fredligt gående personer. Mannen, som uppgaf sig heta Peter Niklasson, blef derefter af polisen tagen i förvar. Vid förhör härom inför poliskammaren, då slagtaren Magnus Andersson, som blifvit ofredad och slagen af Niklasson, jemte andre personer, på kallelse sig infunnit, omtalade Andersson, att när han, mellan klockan 3 och 4 eftermiddagen suttit på en bänk i parken, hade Niklasson, som han aldrig tillförene sett, framkommit och fattat Andersson i kragen med tillfrågan, hvem han vore. Andersson, som hade något penningar hos sig och tyckte att karlen såg ut såsom en stråtröfvare, sökte derför att undkomma honom, men blef omkullslagen och sparkad, tills en person, som på afstånd bemärkt tilldragelsen, skyndade honom till hjelp, då våldsverkaren återvände inåt parken. Af de i målet hörde vittnen bestyrktes riktigheten af Anderssons uppgift, hvarjemte upplystes, att innan Niklasson råkat Andersson, hade han träffat en annan karl, som Niklasson kastat omkull, och sedan uppträdet med Andersson egt rum och denne väl kommit undan, hade en okänd mansperson, som derefter sammanträffat med Niklasson, af denne blifvit anhållen och med hotelser tillsagd att gifva honom tobak. Flere personer skyndade då till stället och fasttogo Niklasson, hvarigenom alla vidare försök af denne ströfvare förekommos. Härpå hade Niklasson, som påstod sig vara mantalsskrifven såsom dräng hos en bonde i Ahle härad, ingenting annat att anföra till sitt försvar, än att han den ifrågavarande eftermiddagen varit något rusig, hvadan han icke kunde minnas hvad som då passerat; tilläggande likväl sedermera att det kunde vara möjligt att han så förhallit sig som Andersson uppgifvit, men att han derför icke haft i sinnet att göra honom någon skada. Det har emellertid visat sig att Niklassons uppgifter om sin person icke äro serdeles att lita på, ty poliskammaren har sedermera inhemtat att han varit tilltalad för stöld vid härv. rådhusrätt, men hvilket åtal fått anstå, enär han icke kunnat anträffas. Med anledning häraf, äfvensom hvad våldet mot Andersson beträffar, dertill Niklasson befunnits saker, förklarade poliskammaren att båda målen komma att behandlas i ett sammanhang vid rådhusrätten, i afbidan hvarpå l Niklasson skulle förvaras i stadshäktet. Inför poliskammaren förevar i Thorsdags ånyo undersökningen rörande den eld, som under häftig blåst uppkommit uti taket till ett hus å Jernvågen, hvilket härledt sig genom gnistor från skorsten en å ångsartyget John Eriksson, som vid berörde tillfälle legat uti Jernvågshamnen. Då målet påropades, infunno sig såväl kapten Beausang, befälhafvare å nämnde ångfartyg, som hattmakaremästaren Hedman, å stadens vägnar, för hvilka upplästes berättelsen om den vid förra rättegångstillfället bållna undersökning. Kapten Beausang bade härvid ingenting att anmärka; men förklarade att elden, utan hans förvållande, genom gnistor antändt taket, dertill den starka blåsten ensamt varit orsaken. Den skada, som härigenom uppkommit, och hvilken han ansåg för obetydlig, ville han emellertid icke undandraga sig att ersätta. Hr Hedman yrkade å stadens vägnar godtgörelse af Beausang för eldskadan, som nu icke kunde uppgifvas, enär besigtning dera ännu icke skett; men förbehöll sig att få inkomma med uppgift och kostnadsräkning härå. Med anledning af hvad sålunda förekommit, förklarade poliskammaren Beausang, efter eget åtagande, skyldig att enligt råkning ersätta den skada, som, genom elden å taket till ifrågavarande hus, uppkommit; och ville polskammaren framdeles yttra sig om de åtgärder, som borde vidtagas, för att förekomma dylik eldfara från fartyg, liggande vid Jernvågen. Den beryktade förre trädgårdsmästaren A. Andersson vid Gullbergsbro, var i Måndags åter inställd inför poliskammaren, då frågan om försvars anskaffande ånyo förekom, tillfölje af besittningsegarens af Stora Malmgården, Sven Hansson, vid ett föregående rättegångstilltälle till poliskammaren inlemnade skrift, hvari han förklarat sig vilja antaga Andersson i tjeust såsom dräng. Det visade sig emellertid nu, att Hansson, som till denna dag blifvit kallad att i ärendet höras, under tiden fätt en helt annan tanke om Andersson, enär Hansson, genom ombud, lät inlemna ett memorial, hvari ban återkallade hvad han i sin förra skrift yttrat, eller att taga Andersson i försvar. Såsom orsak härtill uppgaf Hansson, att han numera inhemtat, det Andersson vore en oärlig och för samhället vädlig person, hvadan han icke ville ba något med honom att skaffa. Då Andersson således saknade laga försvar, dömde poliakammaren honom till två års allmänt arbete, med hvilket utslag han förklarade sig nöjd. Krukan, som länge gåu till brunn, gick således ändå en gång sönder. på anmälan af förman, var poliskonstapeln N:o 8 Leyon i går tilltalad i poliskammaren, för det ban tvenne gånger under innevarande vecka varit öfverlaAfa d Af 4. FE oo Is Alan