Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1854, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. På begäran af bruksarbetaren Olaus Pettersson, boende i Molndahl, var arbetskarlen Johannes Andersson i Måndags inkallad i polisen för det han skulle ha vållat Olaus broders, Andreas Petterssons, i Juli månad inträffade död, som skedde vid badning uti Götha elf. Olaus Pettersson berättade om tilldragelsen, att då den aflidne jemte några af hans kamrater, hvaribland Johannes Andersson, badat i elfven utanför Gasverket på en alns vatten, bade Johannes tagit fast uti Andreas och kastat honom utpå djupet, eburu Johannes förut haft sig bekant, att Andreas icke kunde simma. Följden häraf blef också den, att Andreas ögonblickligen försvann under vattnet, der han ömkligen omkom. En stund härefter blef han väl upptagen, men alla bemödanden att återställa honom till lifvet voro fruktlösa. Johannes Anderssons förklaring var, alt när han jemte Andreas och en tredje person vid namn Anton Rar badat i elfven, hade Johannes halkat ned uti en håla, då han i förskräckelsen gripit tag i Rar och Andreas, som dervid båda kommit ut på samma djup. Rar kom lyckligt åter upp på grund, men Andreas blef icke mera synlig. Försäkrande Johannes, som påstod sig icke kunna simma, att han icke annorlundare förhållit sig vid olyckshändelsen. Af i saken upplysningsvis hörde personer inhemtades, att då Rar höll på att tvätta Andersson i elfven vid Gasverket, enär båda voro sotiga efter förrättadt arbete med stenkol, hade Johannes, som äfven badade i elsven, kommit simmande utifrån djupet. Inkommen på grund der de stodo, hade Johannes fattat tag uti båda och baklänges dragit dem omkull, dervid de samtlige fallit i djupet. Rar och Andersson försvunno genast, men den förre lyckades dock åter komma ofvan vattnet och rädda sig, hvaremot Andersson icke mera syntes till. Några herrar infunno sig straxt derefter uti en båt, då draggning skedde, hvarigenom Anders kropp väl återfanns, men lifsandarna voro för alltid tlydda. På fråga, upplystes äfven, att Johannes blifvit tillsagd att låta Anders och Rar vara i fred på