Article Image
verlden för ett godt ord. Således: tystnad, båda två! stumma som fiskar! — Det lofva vi! utropade båda. — Och då man aldrig kan vara nog sörsigtig, madame Blanche, så se er litet omkring utanför, för att försäkra er om, att ingen lyssnare finnes. Undersök terrängen! Mulattskan ansåg sig böra efterkomma hvarje befallning af en man, som så förträffligt förstod att tala för sig; efter ett par ögonblick återkom hon och lugnade sin gäst. — Finnes der någon? frågade han. — Icke så mycket som en fluga! svarade värdinnan. — Låt oss då gå vidare, fortfor talaren; det är kapten jag menar. — Kapten! ropade Yvon förfärad; då går jag min väg! Jag stadnar här icke ett ögon blick ! Han steg verkligen upp och gjorde sig i ordning att gå. Mythologen fattade honom i rocken och höll honom tillbaka, till hälften med våld, till hälften i godo. — Är det icke besynnerligt? sade han. Eleven sätter sig upp mot sin lärare. Gjorde jag icke rätt, madame Blanche, då jag förnekade honom? Kan man komma någon väg med en sådander feg stackare? Yvon, Yvon! Jag har uppgjort stora planer för dig; jag ha

21 oktober 1854, sida 1

Thumbnail