Horsaren. Roman af Louis Reybaud. öfoersåltning. (Forts. sr. N:o 243.) — Så många ni befaller! — Ett enda är nog, om det träffar riktigt! Men lofva mig först en sak, madame Blanche, annars kan jag icke säga något mer. — Säg bara! — Ni får icke sqvallra ur skolan. Utaf en person af ert kön ar det mycket begärdt, jag vet det; men jag ber er derom såsom en godhet mot mig, er beundrare. — Hur kan ni tvifla . . . sade mulattskan. — Det gäller ert eget lugn; det står på spel, jag kan försäkra er det. — Ni gör mig helt ängslig. — Jag vill hoppas det. Och du, Yvon! tand för tunga! Hör du! — Var du blott helt trygg. — Det rör en man, som icke är att leka med, och som expedierar en person ur