nes mer än en! Jag menar naturligtvis kaptenen par excellence, alskvärdaste amerikanska! — Ja, ännu är jag lika klok. — Kaptenen på Gregor, vår egen kapten, den vidtberömde, hafvets skräck ! Känner ni honom nu? — Ja, helt säkert! — Då kan jag ändtligen komma fram med det, hvarom frågan är. Svara mig uppriktigt och med handen på hjertat! Ni känner ju, älskvärda amerikanska, allt hvad som föregår hår på strandbrädden! Icke sannt? Har ni då ej observerat, att kapten spatserar här oupphorligt och ser förskräckligt sentimental ut? — Spatserar här, det gör han; men om han ser sentimental ut, det vet jag ej. — Vid hans år och med hans yttre ser man alltid sentimental ut, och kapten är oemotståndlig. Detsamma gäller för öfrigt om hela besättningen på Gregor — sådan herre, sådan dräng! Vi bära alla prägeln af Paris! Man kan icke misstaga sig derpå. — Det behöfver ni icke säga mig. — Har ni nu förstått min mening, sköna limonadförsäljerska? — Ja, något så när! pt (Forts.) v