Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1854, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Våra läsare torde kanske erinra sig ett bref, som häromdagen meddelades i denna tidning ifrån ett ganska stort antal svenska emigranter, hvilka af hr Johnsson i Götheborg blifvit öfverförda till Amerika, samt nu lyckligen anlanda till det främmande landet uttryckte sin belåtenhet med öfverresan och hr Johnssons arrangementer. I dessa dagar hafva vi emottagit ett bref från en annan del af samma emigrantskara, deri ett helt annat omdöme fälles öfver hr J:s beteende. De resande klaga, i ordalag, som vi ej vilja återgifva, deröfver, att de i Hull och i Liverpool nödgats betala dryga afgifter för sitt vivre, oaktadt de öfverenskommit om att detta skulle bekostas af hr J., att sedermera en del af emigranterna nödgades om bord på ,Esmeralda (det fartyg, som förde dem öfver från Liverpool till Ame rika) arbeta såsom sjömän, sedan de förut nödgats inskrifva sig på sjömanshuset i Liverpool, utan att de fingo något betaldt för sitt arbete; att den läkare de hade ombord, var ingen annan än hr Johnsson sjelf, som öfvertog denna befattning, hvilken han säges hafva skött på det sätt, att då några sjuke anlitade honom, fingo de svar: ,Gå upp på däck, ert pack, och hemta frisk luft, ty Ni hålla ju inte rent dernere ! Vidare klagas öfver att hr J., vid emigranternas ankomst till Newyork, lemnade dem redoch rådlösa på bryggan, så att de hade varit förlorade, om icke pastor Hedström och en hr Kollberg kommit dem till hjelp. Slutligen berömmes en hr Abramson mycket för det understöd han lemnat utvandrarne, på hvilken ort säges ej, men det tyckes vara Newyork. Brefvet, hvilket man med ifver anhåller att det måtte bringas till allmänhetens kännedom, är undertecknadt af 23 å 24 personer, allt allmoge. Det är naturligtvis för red:n omöjligt, att bedömma hvilketdera af de båda så högst skiljaktiga bresven är det mest tillförlitliga. Ätt dömma af inre kännetecken, äger det första brefvet ett större vitsord än det närvarande, som bär tydliga spår af bitterhet och hämndkänsla, hvilket lätt väcker en misstanke derom, att brefvets författare icke är någon tillförlitlig och redbar person. Det är gifvet att ibland ett par hundra personer det icke är möjligt att göra alla till viljes, och de missnöjde blifva då ej alltid särdeles nogräknade med sanningen. Å andra sidan måste ock medgifvas, att berömmande intyg icke äro svåra att erhålla, ifall man vill särskildt gynna några få, som man vill vinna för ändamålet. Emellertid äger, såsom sagdt är, det första brefvet flera inre vittnesbörd om sanningsenlighet än det nu anförda. Ur en engelsk tidning reproducera vi följande smickrande omdöme om vår förtjenstsulle ambassadör i London, vice amiral C. A. Virin: -H. E. amiral Virgin är nära att lemna detta land, hvarest han representerat H. M. kon.