syra kajutgossar, hvilka man under mellanakterna trakterat med limonade och vid utgången med en i papper inlagd apelsin, en blomsterbukett och en strut konsekt. Det var denna person, som inblandat sig i samtalet mellan Michel och Yvon. Ombord på Gregor ansågs han för öfvermåttan lärd och de båda matroserna lyssnade derföre med uppmärksamhet till hans ord. — Ja, tillade han, efter att åter hafva kastat en blick på fartyget; det kommer från Nordsjön — helt säkert! — Från Nordsjön? frågade Vvon naivt. Hvar är det? — Högt upp emot norr, unge man! Högt uppe under den nordliga latituden! derifrån kommer det bästa skeppstimmer — utmärkta masteträd — granstammar om två hundra sot ... — Verkligen? utropade Yvon. — Låt honom tala i fred! sade Michel och knuffade till sin kusin; han behöfver icke drifvas framåt. Det går nog ändå. — Och ser ni seglen, gastar? fortfor han. Ser ni! utmärkt hamplärst, likaledes derifrån! det är starkt, det håller, mån J tro! — Och målningen sedan . . likades derifrån! Alltsammans derifrån! — det är en sak, som jag förstår mig på. Säg mig, hur ett fartyg är må