Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1854, sida 2

nom talrika sältpjeser och haubitzer. Dessa kanoner beströko i alla riktningar de nämnde uttorkade bäckarne, under det höjderna försvarades af en svärm af tiraljörer, hvilka sköto med spetskulor på 700 å 800 yards afstånd. Hufvudbatteriet bestod af en jordvall, som bildade 2 sidor af en triangel, hvars spets var riktad emot den vid byn Alma öfver floden ledande bro, under det de begge sidorna betäckte båda sidorna af den nedanför sig krökande floden. Detta hufvudbatteri låg på en höjd af 600 fot, bakom hvilken reste sig en annan höjd, 50 fot högre. I hufvudbatteriet voro 13 32-pundiga kanoner, i de öfriga batterierna inalles 25 grofva kanoner, och antalet af samtliga på höjderna fördelade kanoner skattas till 100. Ryska infanteriet bestod af 40 bataljoner till c:a 1000 man hvardera och talrika hopar af kavalleri, hufvudsakligen ublaner och tunga dragoner hvilka voro uppställde på Ryssarnes högra flygel, kommo under striden ned från höjderna, gingo öfver floden och hotade engelska armåens venstra flank, men blefvo tillbakaföste af artilleriet. Rörande bataljens gång yttrar brefskrifvaren, att det legat i de allierades plan att Fransmännen, understödde af deras ångare, skulle angripa Ryssarnes venstra flygel, och, när en tillräcklig fördel ernåtts på denna sida. engelska armåen storma Ryssarnes högra flank och center. Fransmännens anfall begynte kl. half I och hade varat ungefär 11 timme innan Engelsmännen kommo i elden. Lord Raglan hade blott afskickat tiraljörer, hvilka vexlade skott med fienden och afvaktade med tålamod, oaktadt Ryssarnes fruktansvärda eld, i enlighet med den ursprungliga planen, att franska anfallet behörigen utvecklade sig. Infanteriet erhöll under denna tid order att lägga sig på marken och blott artilleriet besvarade Ryssarnes eld. Men slutligen blef väntan lord Raglan för lång, han gaf besallning till anfall, massorna störtade sig i floden och uppklättrade, anförde af lord Raglan personligen, under kulregnet på höjderna. 2:dra divisionen, med stor djerfhet förd af Sir de Lacy Evans, gick till höger öfver sloden. 7:de regimentet, Wallisiska susilierer, under öfverste Vea, förlorade en mängd folk. 55:te. 30:de och 95:te regementerna under brigadgeneral Pennesather, som besann sig i tätaste stridshvimlet, måste slera gånger göra halt, men veko icke ett steg och understöddes på det krastigaste af general Adams brigad. Sir George Brovn red i spetsen för lätta divisionen, som han kommenderar. 7:de regementet, reduceradt till hälften, måste vända om för att ånyo sormera sina kolonner, under det 23:dje regimentet, som redan hade 8 döde och 4 sårade officerare, ännu fortfor att avancera; general Browns häst fick ett skott och han sjelf föll till marken, men reste sig genast åter och förde det ett ögonblick i oordning bragta 23:dje regementet ånyo framåt. Imellertid ryckte garderna och Högländarne i största ordning emot höjderna på venstra flanken, men blefvo vid randen af desamma emottagna med ett hagel af karteseher och gevärskulor, medan tillika en väldig infanterimassa framryckte till batteriernas betäckande). Här stod allt på spel och blott den i rätta ögonblicket på lord Raglans befallning inverkande elden från 2:ne pjeser har man att tacka för den lyckliga utgången. Ryska insanterikolonnen vacklade och vände om och brittiska garderna och Högländarne stormade derefter skansarne med bajonetten. Straxt derpå visade sig äfven 2dra och lätta divisionen på höjderna och franska artilleriet fulländade fiendens nederlag. De allierade hafva sändt all sina i bataljen vid Alma sårade och äfven en del (de lindrigast) sårade sångne Ryssar till Konstantinopel. 340 svårt sårade Ryssar hafva om bord å engelska ångaren ,Fury afsändts till Odessa. Bland de vid Alma gjorda fångar befinner sig äfven furet Mentschikoffs sekreterare, som sändts till Konstantinopel för att förhöras. Några officiella ryska berättelser om slagtningen vid Alma har man ännu icke. Några enskilta notiser ur rysk penna bringar ,N. Pr. Zeit. i en officiel skrifvelse från St. Petersburg af den 3 Oktober. Brefskrifvaren omtalar, att han erhållit 2:ne bref, det ena från en officer, det andra från en infanteriofficer, hvilken senare vid Alma slagits emot Engelsmännen. Insanteristen skrifver: 4Striden (vid Alma) afbröts å vår sida endast emedan våra bataljoner voro utsatta för elden från den allierade flottan. Ett för oss ofördelaktigt resultat hade bataljen alls icke, fienden behöfde lika mycken tid som vi att samla och ordna sig. Engelsmännen, som vi hade framför vår högra flygel, slogos med lysande tapperhet; vi kunde icke neka dem vår beundran. Elden från deras miniggevär har gjort oss mycket asbräck och skulle hafva kunnat blifva oss ännu farligare, om fienden skjutit bättre. Annu har fienden icke den ringaste framgång att uppvisa. Furst Mentschikoff befinner sig väl och truppernas tillstånd är ganska tillfredsställande. Fortfarande inbringa Kosackerna franska marodörer såsom fångar, det år ett faktum, att vi ännu ej tagit någon engelsk marodör; den gamla brittiska excellensen, som kommenderar der borta, måste hålla god manstukt. I sjöofficerens bref, som är dateradt d. 16 Sept., heter det: ÅJag ser ändtligen efter 6 tråkiga månader för sörsta gången åter glada ansigten, öfverallt sång och musik; man lyckönskar hvarannan inbördes. Man har af matroserna bildat 8 bataljoner och ett lätt batteri, hvilken styrka kommenderas af Korniloff (chefen för flottans generalstab). Denna man skall förr äta upp sig sjelf, än gifva sig. Viceamiral Hamelins, i Monitören meddelade skrisvelse till franska sjöministern har följande lydelse: Yille de Paris utanför Katscha d. 27 Sept. Herr minister! Genom min skrifvelse af den 23 underrättade jag ers excellens, att vi följt hären längs den emellan Alma och Katscha liggande kuststräckan, vid hvilken sistnämnda flod våra trupper om aftonen tagit nattläger och flottan samma dag kastat ankar. Jag kunde således den 23 på aftonen sätta marskalken i kännedom om Ryssarnes förtviflade beslut att i inloppet till Sebastopols hamn försänka fem linieskepp och två fregatter och i det inre af Sepastopols hamn blott lemna 9 linieskepp, dershland en tredäckare. hvilka enl. deserterade nal