Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1854, sida 1

ren i sin vildhet, elementerna i deras raseri äro mindre fruktansvärda och mindre fruktade. Besättningen på Gregor kände icke till denna fruktan, ty hafvet var deras. Den tillhörde ulf-slägtet och fruktade endast dem, hvilkas tänder voro ännu skarpare än deras egna. Derför voro matroserna också vid godt humör och alle man på däck, tillochmed Michel och Yvon, hvilkas arrest var upphäsd, tillsolje af signalen till striden. Bevapnadt intill tänderna afvaktade manskapet chefens order, och liggande med armbågarne på hackbrädet, glömde de icke att som vanligt göra sina anmärkningar. — Det är en präktig skuta, sade Michel till sin kusin Yvon, i det han pekade på tremastaren. Det är längesedan vi haft fatt på en sådan. Men det kommer nog att kosta något först. — Tror du det? svarade Yvon, det är ju icke ännat än ett handelsfartyg. — Ett handelsfartyg? Ja, det finnes bland dem några, som kunna visa tänderna! ... Tror du att kapten gör klart för ro skull? ... Nej, om det skall vara ett handelsfartyg, så är det ett bland de store. — Hvad landsman är det? — Hvad landsman?