Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1854, sida 1

Korsaren. Roman af Louis Reybaud. Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 240.) Då och då blef scenen lifligare och antog en ny karakter. Det var som om båda fartygen haft medvetande af de roler de spelade, och som om de mätte hvarandra med misstänksamma blickar. I sredstider är ett sammanträffande på hafvet en festdag och en högtid: man får veta nytt af hvarandra; man hjelper hvarandra ömsesidigt med hvad som fattas; man hälsar hvarann som vänner; man kommer ombord till hvarandra och åtskiljes under artighetsbetygelser, och om fara är på färde, bistår man hvarandra, Men när kriget rasar, är förhållandet helt annorlunda: hvarje möte inger förskräckelse; märker man ett segel, så flyr man för det, en strandbrädd, så aflågsnar man sig från densamma; den ene ser i den andre blott en dödsfiende, som man gör allt för att undvika, och de ställen äro de säkraste, der man icke påträffar någon. Natu