Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1854, sida 1

nan på det genom pappersstatskuppen af d. 26 Juli grundlagda verk! I Ostende kommer att hällas en kongress af de betydligaste i Europa besintliga amerikanska diplomater, hvilka på sin regerings besallning skola diskutera den politik, som Förenta Staterna hafva att iakttaga under de nuvarande stridigheterna i Europa. Förlänges kriget i Europa, är det icke otroligt, att amerikanerna deraf söka draga fördel till utvidgandet och besästandet af sitt välde i sin egen verldsdel. DANMARK. I solkthingets möte den 11 dennes börjades efter långa förberedelser, som medtagit en hel vecka, kriget emot ministeren. Tuleins förslag om nedsättandet af en kommission för att förbereda anställandet af åtal emot ministrarne inför riksrätt, förnämligast på grund af förordningen af den 26 Juli, förekom nämnde dag (den 11 dennes) till första behandlingen. Tuteins inledande föredrag innehöll en utförlig angifvelse af alla de punkter, i hvilka ministeren efter hans mening försyndat sig emot grundlagen icke blott genom den såkallade helstats-författningen, utan äfven genom sina många öfverträdelser af innevarande års finanslag. Hans lugna och passionfria anförande skulle svårligen i thinget rönt någon motsägelse och saken genast hänvists till andra behandligen, om, icke premieroch inrikes-ministrarne, hrr Örsted och Tillisch öfverraskat församlingen med sin närvaro. Den senare skyndade sig att få ordet och förklarade. att kungliga brefvet af den 28 Januari redan betagit grundlagen sin betydelse och att riksdagen borde akta sig att den ej äfven förspilde återstoderna af författningen. Det föreliggande förslaget angrep han mycket häftigt, men blott från den formella sidan, i det han förklarade att nedsättandet af en sådan kommission som den föreslagna var en olaglighet, som ministeren icke skulle tåla. Den förste, som tog ordet efter Tillisch, var thingets president, som tillbakavisade ministerns yttranden om grundlagen som oberättigade och hans formella invänning som obefogad; om formen var iakttagen eller icke var riksrättens sak att bedöma. Sedan talade Grundtvig emot och Tscherning hvarken för eller emot ministeren, hvardera på sitt vanliga vis, d. v. s. den förre mycket häftigt och lidelsefullt och den senare fram och tillbaka. Sedan premierministern förklarat att han instämde med sin embetsbroder, uppträdde Monrad med ett anförande, i hvilket han med skärande ironi så tilltygade inrikesministern, att åhörarne nästan kände medlidande med honom. Monrad visade, att konungabrefvet af d. 28 Januari omöjligen kunde hafva förändrat grundlagens betydelse, emedan deri lofvades dennas obrottsliga iakttagande; att hela ministerns formella opposition var en strid om påfvens skägg alldenstund det väl kunde vara önskligt att en kommission nedsattes i enlighet med 50 i grundlagen, men att det alls icke låg någon vigt derpå, då det saknades en lag hvarigenom kommissionen kunde framtvinga de upplysningar som den önskade, och om en hvar kunde neka att inställa sig för den, kunde ett simpelt utskott uträtta detsamma. Han visade vidare, att anställandet af ett åtal var alldeles nödvändigt, om icke hela den rättsgrundval, 2 ö 1A4A4A4 TT ANTA — 1 10