Iaräikes Nyheter. Götheborg. I Onsdags afton anlände till Rivöfjord fransyska avisoångaren le Goöland, för att hemta fransyska linieskeppet Åle Jemappe. Båda fartygen utgingo gå morgonen i går och utlotsades lyckligen i öppna sjön, oaktadt linieskeppet låg omkring 29 Sv. sot. Äl Upsala hafva sedan kolerans utbrott till den 6 dennes omkring 70 personer insjuknat, af hvilka 22 aslidit. — Det i Örebro inträffade kolerafallet slutade med tillfrisknande; deremot hafva i några af de kringliggande socknarne åtskilliga sjukdomsoch 2:ne dödsfall egt rum. — I Jönköpings häkte har sjukdomen åter upphört, sedan de båda deraf angripna sångarne aflidit. I staden var den 10 dennes fullkomligt friskt. Med Stockholmstidningarne hafva följande underrättelser anländt: Såsom man befarade, ha under de starka stormarne i förliden vecka flera olyckshändelser till sjöss inträffat. Så har kronoångfartyget .,Gylfe sörlist på den s. k. ,Öregrundsgrepen, hvarest fartyget låg för ankar. A.B. meddelar härom följande utdrag ur ett bref: Den 3 Oktober kl. 3 2 e. m. afgick Gylse från Nyland, en liten lastageplats vid Angermannaelfven. Vi gingo Ångermannaelfven utför, gynnade af det vackraste väder. Kl. 4 5 e. m. sade jag adjö åt den vackra floden och fartyget styrde till sjös med en ,laber, SSO. Jag var på däck så länge vädret var vackert; men sednare på aftonen började det att regna och vinden friskade i allt mer och mer; fartyget började nu att rulla, och jag gick till kojs. Sedan jag vaggat en stund i kojen, slumrade jag in till framåt kl. half 8 andra morgonen, då chefen, som varit på däek hela natten, kom ner och drack kaffe: Som en gammal sjöman frågade jag nu vid hvad tid Storjungfrun varit synlig; svaret blef, att den pejlades kl. half 4 i vest, och att kurs derifrån var satt på Örskärs fyr. Kl. 8 s. m. gick jag på däck, men som det var stark regntjocka och sjön gick hög, gick jag ner igen, sedan jag hört af chefen att land var i sigte, som ansågs vara det östra landet af Öregrundsgrepen och en båk, som ansågs vara Örskärs fyr. Jar var nere cn god stund för att ömsa torra kläder, men skutan rullade så hårdt att jag undrade hvad som var å färde, och gick upp, då jag fick höra att vi låtit båda ankarena gå och såg chefen och folket hafva dystra ansigten. Jag underrättade mig om saken och fick höra, att vi fått bränningar i lovart, och enligt all sannoliket kommit ur rätta farleden, till följe af regntjocka och strömsättning. Sjön rullade in öfver däck så att vattnet stod högt upp på benen, emedan det ej hann rinna ut genom spygatten. Nu var meningen att kunna ligga fast; derpå berodde fartygets och manskapets räddning. Kettingarne stuckos på sin ända och machinen arbetade, men intet kunde motstå den häftiga stormen, som nu sprungit på N.V. KI. 10 f. m. sprungo båda kettingarne. Rundt omkring syntes bränningar, stormen rasade förfärligt och seglen, fastän beslagna, blåste från masterna. Nu stod enda räddningen till machinen, men hvad förmår en ångmachin emot ett vredgadt baf? Skutan ville ej falla, bränningar syntes både i lovart och lä. Hur skulle man undvika dem? Vi sågo döden; men chefen var lugn i farans ögonblick och ordnade allt — folk skickades upp ilovart på fockmasten, för att medelst det vindfång de gjorde, kunna få skutan att falla; det lyckades. Skutan föll och vi lyckades gå emellan de första bränningarne. En ljusning på allas ansigten! Men bränningar funnos i mängd, vi lyckades styra mellan dem och kommo derigenom längre in i Löfstabugten, hvarest fartyget stötte med sakta fart, sjön var här mindre hög och hopp fanns att radda oss och fartyg. Kl. 3 på e. m. skickades båtar i land med folk, men de kunde ej komma ombord igen, trots alla försök. Vi återstående måste således tillbringa natten ombord. Natten var vacker, fastän stormen höll i till framåt kl. 11. Vakter utsattes och folket fick gå till hvila. I dag bar folk kommit ombord; vädret är vackert, inventarier bergas och kanske det lyckas att rädda fartyget äfven. Slutligen kan jag säga, att båtsmännen varit modiga i faran och villigt uträttat befallningarne. Afven på Gottlandska kusterna hafva flera skeppsbrott inträffat, om hvilka vi i morgon skola meddela närmare berättelser. A.B. har ifrån trovärdig person erhållit del af en händelse, som vittnar om ställningar och förhållanden i Finland. Berattelsen är följande: Helt nära intill Ekenäs i Finland bor på en egendom en man, som har nära anhöriga i Sverige, Under förevändning att skydda egaren och egendomen mot ett befaradt fiendtligt anfall, men troligen endast emedan han var noterad såsom svenskt sinnad, inqvarterades på hans egendom en del af ett ryskt regemente. Denna truppafdelning utplundrade gården i grund, befäl och trupp tillegnade sig allt som var af något värde, kreaturen slagtades utan att egarens samtycke begärdes och mot hans upprepade protester. och när ntet mera fanns att tnon hartkammaann