Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1854, sida 2

framtill och nedhängande på skuldrorna; den andre var en man af mogen ålder med borstlikt hår, en hals som en tjur och jettelika lemmar, hvilka förrådde en högst ovanlig styrka. Den unge mannen hade ett öppet och godt ansigte, som måste rekommendera honom vid första anblicken; den andre hade ett vildt utseende, som icke lofvade något godt. — Samtalet fortsattes: — Sådan är du alltid, Michel, sade ynglingen. Du ser icke annat än olyckor öfverallt. — Och du tvertom, Yvon! men det är rätt; ty du har tur nuförtiden! Chefen håller af dig och har förtroende för dig. — Se så, börjar du nu igen, Michel? — Han håller af dig, för fan! Förut var det jag, som var gullgosse, och mer än du nånsin kommer att bli det — mycket mer! tillade han häftigt. — Har jag då önskat det! Du vet, Michel, att han tagit mig från däcket till kajutan, men det var emot min vilja. Hvarför är du då så ond på mig derför? — Det är min plats! min plats, som man tagit ifrån mig! Det är icke på dig jag är ond, Yvon, utan på honom. Han har icke ett ord öfrigt för mig. Han ser icke en gång på mig;