Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1854, sida 2

Många lärde se i Osseterna en lemning af de germaniska solkvandringarne. Bodenstedt, som jemnsört en stor del kaukasiska besolkningar med hvarandra, säger sig icke kunna begripa den slags öfverlägsenhet som man velat tillägga Osseterna. Han för sin del är öfvertygad om, att, om Osseterna utmärka sig framför de andra folkslagen i Kaukasus, så är det icke till deras fördel. Bodenstedt har rätt. Hvad som hänledt uppmärksamheten på Osseterna, är de historiska problemer, hvartill det finnes några elementer förenade hos dem. På samma gång som studiet af deras språk förde fantasien tillbaka till verldens första tider, såg man äfven i deras religion ännu lefvande spår af menniskoslägtets alsta föreställningar. Osseternas religion är en blandning af orientalisk hedendom, islam och kristendom. Införd bland Osseterna af ryska missionärer, är kristendomen landets officiella religion, men denna kristendom har icke kunnat undertrycka hvarken de mahomedanska bruken eller dyrkan af de ursprungliga gudamakterna. Osseterna offra till afgudabilder på samma gång som de tillbedja erkeengeln Michael och profeten Elias, utan att för öfrigt veta hvad dessa begge namn betyda. Adigherna äro obestridligen den ädlaste folkstam i Kaukasus. De förena något ridderligt med barbarernas naturliga vildhet, deras statsförfattning, hvilken är fri och aristokratisk, liksom de älsta Germanernas, bibehåller hos dem en vis skänsla af ordning, som icke skadar stoltheten. Det är bekant, huru vacker deras ansigtstypus är. Deras religion, som något liknar Abschasernas, är en blandning af islam, hedendom och kristendom, men dock en mindre plump blandning än Osseternas; hos Osseterna är kristendomen förherrskande, hos Adigherna islam. I sina interessanta sorskningar om alla dessa folk har Bodenstedt kommit till det resultat, att kristendomen, införd hos Tscherkesserna i 5:te seklet, har bibehållit sig hos dem till det adertonde; då framträdde en man, en modig och enthusiastisk höfding, Scheik Mansur, som i slutet af förra seklet spelade samma rol i Kaukasus, som profeten Schamyl nu öfvertagit. 1785 talas först om Scheik Mansur i Kaukasus öfverlemningar. Ingen vet säkert hvarifrån denne islams ifrige förkunnare kom, och hans verkliga historia har blifvit stoff för fabelaktiga sagor, ur hvilka det är mycket svårt att utleta sanningen. Hvad som är säkert är att hans namn hedras bland Tscherkesserna och att skalderna bevarat hans minne i sina qväden. Efter 6 krigsoch segerår föll Scheik Mansur i händerna på Ryssarne vid intagandet af fästningen Anapa 1791 och dog ömkligen i ett fängelse på ön Szolowetzkoy. Adighernas furstar och ädlingar ha nu i sextio år bekänt sig till Scheik Mansurs religion. Hvad bönderna angår, bibehålla de midt i sin nya tro åtskilliga hedniska gudar och många kristna öfverlemningar, som äro förfärligt vanstälda. Tscherkesserna utgöra, när man under detta namn innefattar Kabardierna, Abschaserna och Adigherna, en besolkning af 600, 000 själar. Så uppgisva åtminstone de ryska statistikerna. Longvorth och Bell föröka detta tal till en million. Vore Tscherkesserna förenade under en enda höfding, skulle det vara dem lätt att på en punkt samla en arm af 20,000 man, och under nuvarande organisation af Kubanlinien finnes ej en enda garnison, som kunde . motstå den. Men det är lycka för Ryssarne, att Tscherkesserna utgöra ett slags federativ republik. Uvarje stam har sin egen statsförfattning, sina furstar, sina ädlingar, sina bönder, och bekymrar sig blott föga om hvad grannstammen tager sig för. Kupsser, president i en vetenskaplig komission, som ledsagade general Emanuel på tåget 1829, skrilver dessa uttrycksfulla ord: ,Förfärelse griper oss vid tanken på den fara, som skulle hota södra Ryssland, om Tscherkesserna någonsin förenades under en anförare. Den dag, då denna feodala republik försakade sina gamla friheter för att öfvergifva sig åt en fanatisk diktator, såsom Scheik Mansur eller Schamyl, den dag då hela Kaukasuslinien kom i brand och härskriet från Daghestan upprepades at genljudet från Tscherkessien, då Tscherkesserna på ena sidan och Tschetschenserna på den andra trängde ryska armåen tillsamman i passet Darid, skulle detta allaredan så allvarsamma, ehuru nu temligen begränsade krig antaga en förfärlig utsträckning. Vid den tid, då det nuvarande kriget emellan Ryssland och Turkiet utbröt var det ej några fientligheter emellan dessa folk och Ryss— XXXRXXXXXXXXX—2 222222