Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1854, sida 1

——ä— p-fkä —QSZ——— — — ——— uvad angår polisen mig! ropade han med hästighet. Svara på det, hvarom jag frågar er: På hvad sätt har hon försvunnit? Öå hvad sätt? hur skall jagZveta det? — Har ni ingen sett här, ingen? — Ingen lefvande varelse. — Har ni ingenting hört? — Icke det ringaste. D Var ingen dörr uppbruten, intet fönster? — Nej, nej, säger jag er; allt var i sitt vanliga skick. — Men inne i rummet? — Icke så mycket som en knappnål har blifvit rubbad. Den unge mannen stod ett ögonblick försjunken i sorgliga betraktelser; derpå slog han sig för pannan och utropade sörtvislad: — Då är det han! Den arma qvinnan! Derpå skyndade han ut ur slottet, der polistjenstemännen ännu icke afslutat sina undersökningar. 3. På hafvet. Under polisens efterforskningar var det isynnerhet en omständighet, som öfverraskade alla och som syntes dem oförklarlig. Då man