bestämt. Påföljande morgon i gryningen seglade han ut ur bugten vid Brest; grefvinnan såg hans affärd, men syntes ovanligt lugn. Denna historia hade föregått på slottet Ajot före den tid, då vår berättelse tager sin början. Anda till detta ögonblick hade detta ställe varit ett hemvist för stilla och huslig lycka, och dramat började först med grefvinnans obegripliga försvinnande. Denna händelse hade emellertid åstadkommit ett sådant uppseende, att polisen fann för nödigt att, åtminstone för skenets skull, begifva sig till stället. Polistjenstemännen befunno sig just i slottet, då en ung man, med förvildad blick och kläderna i oordning, dit inträngde. Utan att se sig om skyndade han bort till ett litet arbetsrum, der grefvinnans kammarjungfru vanligtvis plägade uppehålla sig; hon var just nu der. — Är ni här herr Paul! ropade hon, då hon varseblef honom; min Gud, min Gud! hvilken oförsigtighet! — Hon är icke mer här! hon är försvunnen! utropade han, utan att bry sig om hennes förskräckelse. Hur har det tillgått? Låt mig höra, tala! — Är det nu tillfälle dertill, herr Paul? Tänk er då före! Polisen är här i rummen.