OP 4484474d44UuUC OM sina gamla frisinnade åsigter, ätog sig det otacksamma uppdraget, att blifva riddare för den mest reaktionära ministere, som alltifrån införandet af vårt närvarande statsskick sutit omkring konungens rådsbord, synes nu benägen att vända denna ministere ryggen. Åtminstone synes O. C:s sednaste uppsats rörande den äskade förhöjningen af det lilla kreditivet antyda en sådan frontförändring. Den ärade Red:n yttrar sig nemligen afgörande emot denna förhöjning, och uttalar sig isynnerhet förebrående mot den närvarande regeringens hemlighetsmakeri, som gått så långt, att nationen ej ens känner om Regeringen har för afsigt att taga parti för den ene eller den andre af de krigförande parterna. Och dock är det nationens sak det här gäller, dess välfard, som här står på spel. Det synes då ej vara för mycket begärdt, att Regeringen läte oss åtminstone så mycket genomskåda hemlighetsslöjan, att Regeringen sjelf icke utsättes för orättvist missförstånd. Men allenastyrandet, eller, rättare sagdt, det småsinta begäret, att synas handla oberoende af all impuls från nationens sida — under det en upplyst regering skulle låta sig angeläget vara, att i en sådan fråga öppet vädja till nationen — denna svaghetens vanliga maktlystnad har förledt regeringen, att gå den falska väg, som den nu går, hvilken lätteligen kan leda till dess eget förders. Så fick svenska folket först ifrån främmande regeringars organer erfara vår egen regerings steg med neutralitetsförklaringen; så har det lilla vi fått erfara om vår regerings politik sedan dess alltid först meddelats oss från utlandet, merendels endast såsom lösa gissningar. Detta må nu vara mycket , diplomatiskt?, men det är skadligt för regeringen sjem och det är olyckligt för nationen, som derigenom ryckes fram och åter i sina gissningar om regeringens assigter. Ty naturligtvis söker man gissa till dessa. Man samlar alla de fakta, som kunna tala för eller emot den ena eller andra tydningen af regeringens planer. Så t. ex. var man benägen att uttyda det sjesk, som dref Götheborgs landshöfding, att i hast återvända hit ned, för att förebygga alla demonstrationer för amiral Napier — hvilket han dock aldrig kunnat förebygga, derest ej andra omstandigheter kommit emellan — såsom en yttring af sympathi för Ryssland. Sedermera kommo dejeunererna vid hofvet i Stockholm för samma amiral Napier äfvensom vissa krigiska yttranden upprepade efter högt ställda personer såsom bevis för motsatta sympatier. Så kom amiral Virgins återkallande såsom ett tecken för åter en annan riktning. Allt delta och ännu mera sammanlagdt har ställt regeringen i en mycket tvetydig dager, hvilket man kunnat lätt undvika, genom att visa nationens representanter litet mera förtroende, utan att derför den diplomatiska positionen behöft i minsta mån komprometteras. Ty huru kan man begära förtroende, då man sjelf visar intet? Sjelsva Ost. Corr. kan, såsom sagdt är, ej undertrycka sitt missmod med denna bristande öppenhet å regeringens sida, och yttrar i så fall bland annat: I samma stund, som Reg:n fortfarande qvarhåller sig i sin beslöjade ställning, kan man icke bedöma densamma och dess behofver från någon annan synpunkt, än från den neutrala, som den officielt intagit. Nåväl, är denna ställning på något sätt hotad? Alldeles icke. Vestmakterna hafva på det mest förekommande sätt respekterat den och Ryssland har icke ens kunnat röra sig ifrån stället. Hvad hafva vi då att frukta? Kanske att vestmakterne och Ryssland instundande sommar skola handla annorledas. Af hvad skäl det? Vestmakterne äro nu, till följe af segrarne vid Bomarsund och Sebastopol, mäktigare än de varit hitintills och behöfva oss mindre Ryssland deremot är svagare — och förmår mindre. Hade den Kongl. propositionen motiverat behofvet af ökade anslag med nödvändigheten, att ytterligare förstärka armens materiel, skulle vi ha varit de första, som biträdt den; men materielen måste väl redan vara tillräcklig, efter man ej hör ett ord derom. . I fall vestmakterne till nästa år fullfölja kriget i Östersjön på samma sätt, som i år, så aktas vår neutralitet säkerligen utan allt bråk. I den händelse fred ingås under vintern, försvinner neutraliteten deremot af sig sjelf. Skulle återigen vestmakterna till nästa år komma att gå till väga mera beslutsamt, än hvad de hitintills gjort, och vår neutralitet komma i något slags beknip, hvarur diplomatien icke kan jemka den, så hafva vi krig, i hvilket fall det stora kreditivet till en början, uch Rikets Ständer slutligen äro att tillgå. Om den tystnad, som styrelsen vid början af förvecklingarne iakttog, äfven egde ett visst törsvar i händelsernas egen obestämda karakter, så blir, sedan bändelserna sjelfva lagt flera afgjorda fakta bakom sig, och som nu måste vara fallet, densamma icke mindre oklok än sårande: oklok i två afseenden, emedan den å ena sidan gör Reg. misstänkt inför det allmänna omdömet och, å den andra sidan, förlamar och nedstämmer fosterlandskänslans förtröstande på sig sjelf: sårande, derföre, att den, Så ihärdigt iakttagen som hos oss, väl egentligen icke kan bevisa något annat, än att styrelsen anser att frågan om den roll, Sverige spelar till utländska makter, alls icke angår oss. derföre att vi sakna en tillbörlig interpellationsrätt i grundIngen. Att sedan neutralitetsförklaringen afgafs — och hvar om underrättelsen först kom Sverige tillhanda genom e clm f a