Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1854, sida 1

2 Utrikes Nyheter. DANMARK. Ehuru vi redan i en telegrafdepesch summariskt angifvit innehållet af det throntal, hvarmed riksdagen öppnades d. 2 dennes, anse vi oss likväl ej kunna underlåta att i sin helhet återgifva detsamma. Detupplästes af premierministern Örsted i kungens frånvaro. Måhända Fredrik VII blygdes att visa sig inför sitt bedragna folks representanter? Throntalet lyder som följer: Danska män! Emottagen er konungs helsning! Då vi sammankallat innevarande riksdag, hafva vi ej kun: nat vara utan bekymmer vid tanken på det missnöje, som såväl vid förra riksdagen som eljest från flera håll visat sig emot de män, som vi i enlighet med författningen kallat till våra rådgifvare och hvilka vi under noga pröfning af hvad som kan vara landet gagneligt funnit oss förpligtade att bibehålla. Men så litet lofvande än de omständigheter synas vara, under hvilka riksdagen begynner sin verksamhet, så är dock vårt förtroende till danska folkets förstånd för stort för att vi kunna misströsta om, att de män, som det valt att förhandla sina välfärdsangelägenheter, äro mäktiga af den lugna pröfning, hvarigenom de säkerligen skola komma till en riktigare uppfattning af våra förhållanden, än den, som genom förvrängda och tidelsefulla framställningar trängt sig in hos många af vårt folk. I synnerhet förvänte vi, att de skola inse, att den enhet hvari det är vår bestämda vilja att samla alla de olika vår spira undergifna länder, är oundgängligen nödvändig för en fast statsordning och en sund utveckling af de herrliga krafter, som finnas hos vårt folk, och att den väg, som vår regering med värt fullkomliga bifall biträdt för befrämjandet af detta verk, under de svårigheter som lades i vägen för dess genomförande, var aldeles nödvändig, om icke utsigten att komma ur det förvecklade tillstånd, hvari vi s. n. befinna oss, skulle i oändlighet uppskjutas, till obotlig skada för den utveckling, hvartill den statsordning, som vi hafva för ögonen, skall föra vårt folk. Vi äre derfor ej utan förhoppning, att detta stora verk genom den nu församlade riksdagens redliga och förstandiga medverkan skall göra ett steg framåt, hvilket skall styrka den tro, hvaråt vårt hjerta så gerna öfverlemnar sig, att det snart i lycklig endrägt skall kunna bringas till ett önskligt slut. Midt under det krig, som utbrutit emellan flera af Europas mäktigaste stater, bafva vi lyckligtvis kunnat bevara den neutralitet, som är lika så gagnelig för landets väl, som öfverensstämmande med våra vanskapliga förhållanden till alla dessa stater. Icke desto mindre har det varit nödvändigt att hålla samlad