Det sväfvande i detta hr Warns yttrande ligger i öppen dager. Då han erkänner att det vore önskligt det Konungens rådgifvare under så kritiska tider som de närvarande, ägde nationens förtroende, så borde väl hr Wern, som vid andra tillfällen visat sig hylla parlamentariska åsigter, hafva användt allt sitt inflytande, att åstadkomma ett sådant bättre förhållande. Detta kan ej ske på annat sätt än att representationen vägrar alla anslag till den närvarande ministeren, och i främsta rummet alla sådana anslag, som måste anses innebära