Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1854, sida 1

HKorsaren. Roman af Louis Reyband. Öfversåttning. (Forts. fr. N:o 231.) Man kan lätt gissa, med hvilka känslor bondgossen varit vittne till denna scen! An ville han störta fram ur sitt gömställe och komma den olyckliga till hjelp; men förhållandet var alltför olika mellan honom och dessa illgerningsmän, och han skulle blott ha uppoffrat sig sjelf, utan att kunna rädda henne; än ville han söka att obemärkt undkomma och skynda bort till närmaste by för att skaffa hjelp; men denna by låg en hel mil derifrån, och utan tvifvel skulle brottet vara sullbordadt innan han kunde hinna tillbaka. Dessutom, hvart ämnade banditerna sig hän? hvad var deras afsigt? Kanhända ville de alls icke mörda det olyckliga unga fruntimret. Kanske skulle ett lägligt ögonblick erbjuda sig för bondgossen att komma henne till bjelp. Så tänkte han, och utan att göra sig reda för hvad han gjorde, blef han instinktmessigt stående och var således ögonvittne till detta sorgliga skådespel ända från början till slutet. Så snart de båda männen ölvertygat sig om att deras offer var tyst, gingo de bortåt en väg, med hvilken de syntes noga bekante, tvert öfver marken till gränsen af en liten skog, vid hvilken stod ett enstaka hus, — detsamma, hvilket vi beskrifvit i början af denna berättelse. Detta hus var öde och öfvergisvet: det tillhörde en i byn Beuze boende sjöman, som en vacker dag köpt det för sina prispenningar, blott af en nyck, utan att det var hans afsigt att någonsin bebo detsamma. Det var liksom fallet på honom från skyarne, och han hade måhända redan glömt att det tillhörde honom. För öfrigt hade man på hela femton månader icke det ringaste afhört honom; han slackade omkring på hafvet, han kryssade vid Antillerna och ombytte beständigt vistelseort. Der på stället hade man hvarken hört eller sett till honom; en gång trodde man tillochmed, att han var död, ty ryktet berättade, att han under äntringen af ett engelskt fartyg fått hufvudet klufvet af en yxa och störtat ned mellan de båda fartygen; men då denna berättelse icke blifvit