Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1854, sida 3

) I 9 KHeTTLACS NMYIA).CeL. Götheborg. Rådmannen J. O. Gren har i dessa dagar tagit afsked från sin befattning såsom Rådman härstädes, en händelse som är temligen ovanlig, men som här har sin giltiga förklaring deri, att hr Gren, efter hvad man vill veta, med sin grannlagenhet, icke ansett sig böra bibehålla en befattning, åt hvilken hans utvidgade aslarer ej tillåta honom att egna all den tid och omsorg, som befattningen kräfver. Det är nemligen icke numera såsom förr, att de illiterata rådmansbeställningarne kunna betraktas såsom sinekurer, hvilka man lemnat såsom förtroendeposter åt äldre meriterade borgare, utan hafva fastmer dessa befattningar på sednare tider sått sig ålagda en hel hop uppdrag och bestyr, som taga en kraftig mans både insigter och odelade tid i anspråk. Detta har ock vid de sednaste rådmansvalen blifvit taget i betraktande, och böra naturligtvis härvid äfven ådagalagdt nit och intresse för utforande af kommunala uppdrag inom samhället gälla såsom mycket talande meriter. Såsom sökande efter Rådman Gren har oss veterligen ännu endast Grosshandlaren Geo. Kennedy anmält sig, hvilken såsom bekant, dels såsom Ordförande, dels såsom direktionsledamot i stadens fattigvård, under många år, gjort sig förtjent af samhällets erkänsla. — Ilärvarande fransyska konsul lärer hafva emottagit officiell underrättelse, att en del af de från Östersjön hemvändande fransyska krigsskeppen erhållit kontraordres, och lärer ångsartyget Milan, som anlöpte Winga i söndags, haft uppdrag, att uppsöka de spridda sartygen, sor att samla dem dels på Winga sand, dels vid Kiel. — Såsom man sett af norska tidningar, har en del af sranska slottan för storm sökt sig in i norska uthamnar. Vid i Stockholm hållet polisförhör med häktade förre soldaten Jonas Frid och hans styfson Anders Falk har, oktadt dessas fortfarande nekande, genom trenne vittnens intyg blifvit satt utom allt tvifvel att Frid är den sannskyldige gerningsmannen. Han hade bland annat vid ombordgående å en ångbåt till Nacka tappat en packe sedlar, till belopp af 185 rdr bko, och hvilka blifvit igenkända att vara utaf de vid poströfveriet vid Sibbarp tillgripna. En fiansysk landsortstidning innehåller en kort berättelse om ett besök, som en fransman, hr Boucher de Perthes, gjort i Sverge och Danmark, i afsigt att studera våra antiqviteter. Hr Beucher har varit förtjust öfver det mottagande han här rönt och de intressanta bekantskaper han gjort Så berättar han huru han blifvit bekant med baron Ph. Salza, kammarherre hos konungen, prof. Retzius, riksantiqvarien Hildebrand, grefve Oxenstjerna, echef för arkiverna, doktor: Söderberg, m. sl. kallt personer, icke blott af en hög vetenskaplighet, utan ock med denna utsökta artighet, hvarpå denna del af norden erbjuder flera exempel än något annat land. Vi kunna ej annat än sagna oss åt vår resande fransmans belåtenhet, så mycket mer som då han talar om baron Ph. Salza och grefve Oxenstjerna såsom män af hög vetenskaplighet (dune haute science), han dermed uppdagat för oss vetenskapliga storheter, hvilka varit oss sjelfva helt och hållet förborgade. Då han gjort den sednare, grefve Oxenstjerna, till chef för arkiverna, hvarmed måste menas riksarkivet, då han dock begått en orättvisa mot den verkliga riksarkivarien, prof. Nordström, som torde böra rättas. Grefve O. är oss veterligen icke annat än amanuens vid samma verk.