LLUUIUBDIOnHG 8111111114 Ö1 1111176 Free 4 VESPA MAME, hvilken finge afläggas efter fyllda 28 år, skulle erfordras för kompetens till komministraturer samt hospitalsoch fångpredikants-beställningar. Den diskussion, som häröfver fördes och uti hvilken ståndets nästan alla ledamöter deltogo, företedde många intressanta partier och visade ett allmänt erkändt och uttaladt behof af förändring i den närvarande pastoraleramen, hvilken i dess nuvarande sorm af ingen försvarades. De härom afgifna yttranden, ehuru uti hvart och ett särskildt låg något individuelt, kunna dock reduceras till tvenne kategorier, af hvilka den ena har det utseende förslaget visar. Den motsatta åsigten, hvilken rättast torde böra benämnas den Wensioeska, emedan bekännarne till densamma hänslöto sig till en af hofpredikanten Wensioe vid betänkandet fogad och under debatten vidare utvecklad reservation, anförde anmärkningar mot förslaget, hvilka anmärkningar enligt reservationen anginge fordringarne vid pastoralförhöret, hvilket denna meningsfraktion ville hafva utsträckt äfven till dogmatik, exegetik och kyrkohistoria, tillika med den allmänna fordran af postoralteologi och kyrkohistoria. Hufvudskälen för denna åsigt, till hvilken hörde doktor Säve, prosten Melander, hofpredikanten Wensioe, biskop Fahlerantz och prosten Tellbom, som till examensämnena äfven ville hafva lagd moralteologien, biskop Butsch, prosten Lindberg, doktor Broman samt prosten Runsten, voro, att då prestexamen ännu ej blifvit förändrad, och svårligen fordringarne för densamma kunde skärpas under nu befintliga prestbrist, då mången till följe af dessa skärpta fordringar torde afhålla sig ifrån att ingå i det presterliga ståndet, hvartill komme bristande understöd vid akademierna för medellösa studerande att uppehålla sig der så länge en vidlyftigare kurs kunde fordra, utsigterna för prestens bildning, genom förslaget som borttager de teoretiska ämnena, blefvo mörkare. Resultatet af förändringen torde blifva ett ännu mindre upplyst presterskap än det vi för närvarande ega, då det nyttans lockbete förslaget utlägger, genom löftet att prestbetygen skola ingå i beräkningen af pastoralbetyget för den tjuguårige ynglingen, som idkar dessa studier, ej torde vara en tillräcklig sporre att förkofra sig så ide teoretiska ämnena för sin prestexamen, som hans framtida verksamhet som själasörjare kräfver. Då detta skäl ur psychologisk synpunkt ej torde vara det lyckligast valda, är det ej fullt rätt att med egna nyttans beräkningar söka grumla det unga sinnet, som då endast bör vara drifvet till studier af den kärlek vetenskapen ensam skänker, och om någonsin det sanna och det goda i och för sig, utan framtida blickar på fetare eller magrare pastorater, bör hafva och kan hafva något värde, är det i dessa år. Bäst vore det derföre att i pastoralexamen låta ingrediera de teoretiskt teologiska ämnena, för hvars utrönande en disputation ej kan vara nog, då lyckandet eller misslyckandet af densamma oftast beror mindre på grundliga kunskaper, för hvilkas utrönande den korta tid en sådan akt i allmänhet varar är för ringa, än på ett visst mod hos disputanten. En och annan af dessa talare, såsom doktor Broman och prosten Runsten hyste äfven betänkligheter att föreskrilva den föreslagna pastoralexamen för kompetens till komministraturer, emedan bärigenom mången skulle afskräckas från inträdet i presteståndet, och såsom doktor Broman uttryckte sig den stilla ödmjukhet, i hvilken dessa män framlefva sitt lif, nöjande sig med en komministersbefattning, blifva störd, eller enligt prosten Runsten, emedan komministrarne ej ega den representativa rättighet eller skyldighet som tillkommer pastorerna. Dessa talare yrkade derför förändring af förslaget för att i fordran på pastoralexamen skulle ingå de teoretiskt teologiska disciplinerna, samt de följande punkterna der disputationsprofvet och betygsberäkningen afhandlas, i följd häraf förändras, För bifall till utskottets förslag yttrade sig prosten Eurån, doktor Sandberg, lektor Sondån, kyrkoherden Nordlund, doktor Gumelius, komminister Beckman, domprosten Björling, biskop Annerstedt, professor Carlsson. Desse talares uppfattning af förhållandet emellan prestoch pastoralexamen var, att prestexamen åsyftar närmast att undersöka, huruvida studiiåren vid universitetet blifvit så använda, att derunder, i de stycken, som till allmän mensklig och särskild presterlig bildning höra, ett så stort och så omfattande kunskapsmålt blifvit förvärfvadt, som nödvändigt måste egas, så framt någon rätt skicklighet till prestembetets utöfning skall kunna uppkomma. I pastoralexamen åter bör pröfvas, huruvida sistnämnde ändamål med det inhemtade kunskapsmåttet verkligen blifvit vunnet; den åsyftar att bereda prestmannen tillfälle, att efter några års tjenstgöring inför sina förmän ådagalägga huru han med embetets förvaltning under fortsatta studier lärt att begagna sina förvärfvade kunskaper, och huru dessa sålunda hos honom burit frukt uti en på erfarenhet grundad lefvande insigt uti sjelfva embetet och alla särskilda dertill hörande funktioner. På så sått skulle af båda examina uppstå en hel, en sammanhängande presterlig bildning, hvars teoretiska del bäst förlägges till den tid, som är lämpligast för inhemtandet af theoretiska studier. Meningen med förslaget kan ej vara och är ej att bortglömma dessa kunskaper, tvertom gör den föreslagna pastoralexamen det till en nödvändighet för den unge presten ett jemte det han tillämpar sina teoretiska satser på det verkliga lifvet dock bibehålla dem i färskt manne och förkofra sig i dessa stycken, då en sann praktisk duglighet ej låter gerna tänka sig utan verklig teoretisk insigt. En examinator bör äfven ej hafva svårt under det han söker utleta graden af examinandens praktiska förkofran att finna på hvad grad af teoretisk insigt han står; ty i det sammanhang med hvarandra stå pastoralteologien och den rena dogmaliken att de ej kunna tänkas umbära hvarandra. Pastolalexamen sålunda ställd, skulle för presten blifva en helsosam väckelse att ur det andliga lifvets fenomener söka bevis för sina teoretiska satser, och sålunda skärpa hans observationsförmåga och menniskokännedom. Då dessa talare i förslaget sågo ej blott ett borttagande af det generande i närverande pastoralexamen, utan äfven väntade sig af detsamma en sannare andelig verksamhet inom kyrkan, gåfvo de detsamma sitt bifall. Till denna åsigt förklarade riksarkivarien Nordström sig äfven höra och tillkännagaf att man vore betänkt på en förändring af den prestliga bildningen vid akademierna på sådant sätt nemligen, att kandidaterna sörst skulle aslägga en humanistisk examen, hvarefter de rent teoretiskt teologiska ämnena skulle utgöra examens föremål för dimissionen, på hvilken examen inför kapitalet skulle följa, och att slutpunkten af den presterliga bildningen sålunda lämpligast utgjorde den nu föreslagna nactaralaramen