Man kunde se på Annas ansigte, huru högt det gladde henne att hafva vunnit en ny beskyddarinna för de fattige. Åtföljd af Adele gick hon tvärs öfver gatan till ett hus, der hon var säker på att finna olyckliga. Huset, vid hvars port hon stod, hade blifvit glömdt vid hennes väninnas ankomst. Detta var förlåtligt nog, ty hon hade aldrig förr varit derinne, och då hon haft för afsigt att gå dit in, så var det blott för att undersöka, om der funnos fattiga, hvilka hon icke kände.