Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Ålexander Dumas. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 223.) Alla utbredde armarne mot Bernhard; men den första, som kastade sig i hans famn, var Cathrine. Bernhard gjorde en rörelse för att trycka henne till sitt hjerta, men hans händer voro ännu alltjemnt bundna. Abbe Gregorius märkte det smärtsamma småleende, som rörde sig kring den unge mannens läppar. — Herr maire, sade han; jag hoppas ni ger befallning, att Bernhard på ögonblicket försättes i frihet. — Gensdarmer! sade mairen; den unge mannen är fri. Lossen hans händer! Gensdarmerna lydde. Det uppstod ett ögonblicks jubel, hvarunder far, mor, son och älskarinna bildade en förvirrad grupp, och man hörde intet annat än utrop af glädje från alla håll. Alla närvarande greto. Till och med mairen torkade en tår ur sitt öga. — Fören denna menniska, sade han, pekande på Mathias, till fängelset i Villers-Cotterets, och låten honom bli bunden sörsvarligt. Mathias gaf sig icke genast. Han lösslet sig från gensdarmerna, som redan ville binda hans armar, satte händerna framför munnen och utstötte för sista gången sitt nattuggleskri. Derpå lät han lugnt binda sig och gick bort med gensdarmerna. 20. Slutet. Mathias blef således förd till fängelset i Villers-Cotterets Ach lagd j haoior i stället för Bernhard Watrin.