utsättas för luftens åverkan förvandlad till en ovanligt fast och stenhård massa. Den första af de omtalade mindre bugterna mot sydvest anvisas handelsfartyg till ankarplats och beskyddas af det yttersta fästet, Fort Alexander, med 160 kanoner. Tätt bakom denna hamn reser sig fästet Nikolai med sina hvita massor, en byggnad af så kolossala dimensioner, att man med skäl kan betrakta den som en hel fästning för sig; 240 eldgap sträcka genom detta fästes skottgluggar sina metallmunnar ut emot hafvet. Öster om staden skär sig en annan hafsarm temligen djupt in i landet och utgör ankarplats för de aftacklade örlogsfartygen; vintertiden samlar sig här hela Svarta hafvets flotta i den säkra bassängen, der den kan ligga lika så tryggt och lugnt som vinfaten i en källare; inga vindstötar, inga bränningar förmå oroa den, och lika så bra förvarad synes den vara emot hvarje angrepp af en yttre fiende, såväl genom den framspringande sluttning, hvarpå staden är byggd, som genom fästena Alexander, Nicolai och Constantin (160 kanoner) och genom talrika rundtomkring anlagda landtbatterier. En fientlig flot: ta måste derför först bringa alla dessa kolossala sastningsverk och redutter till tystnad, innan den kan nå den ryska slottan, om det är dennas assigt att undvika kampen och dölja sig i sitt säkra smyghål. En om möjligt ännu större säkerhet ligger i farvattnets beskaffenhet, hvilket vid inloppet till redden är så ytterst smalt, att två små krigsskepp jemte hvarandra knappast kunna löpa derigenom. Öster om örlogshamnen skjuter ett näs ut i bugten och skiljer derigenom flottans bassäng från dockorna. Dessa dockor, hvilka äro så storartade, att de uppväcka alla främlingars förvåning och häpnad, äro byggda efter en engelsmans, ingeniören John Huptons plan och under hans personliga tillsyn. De innehålla 3 stora rum för linieskepp, 2 andra för fregatter, och kunna genom kanaler och slussar sättas i förbindelse med eller afspärras från hafvet. För att kunna fylla dockorna med behöfligt vatten, har floden Tschnernaja-ratschka med oerhördt besvär och enorm kostnad genom kanaler, tunnelar, aquedukter och pumpar, som drifvas med ångmaskiner om 60 hästars kraft, blifvit en väg af 10 werst (cirka en svensk mil) inledd i dockorna. Denna del af planen skall, enligt hvad marskalk Marmont försäkrar, hörröra från en fransk ingeniör, Raucoue. Öster om dockorna skjuter åter en landttunga ut i bugten och på denna ser man kaserner, sjukhus och en stor aqvedukt, som leder Tschnernaja-ratschkas vatten öfver ett stort bråddjup ned i dockorna; bakom denna landttunga ligger dold den fjerde naturliga hamnen, som begagnas när mindre örlogsfartyg skola undergå reparation. På reddens norra sida befinna sig proviantmagazinen och på de der befintliga höjder resa sig 2:ne väldiga fyrar, hvilka tjena till märke vid den vanskliga inseglingen i hamnen. Med Sebastopol står ett permanent befästadt läger i förbindelse, som är anlagdt på en af de staden omgifvande höjder. Under vanliga förhållanden ligga der 3000 man, nu säkerligen en mycket större styrka. I sjelfva staden och fästningen utgöres besättningen vanligen af sjösoldater. Icke allenast med hänseende till militära anläggningar hafva Ryssarne i Sebastopol utvecklat en förvånande verksamhet; äfven iandra riktningar måste deras arbeten ådraga sig uppmärksamhet. Man träffar således här ett med stor lyx utstyrdt bibliothek, hvartill marmorstatyer med oerhörda omkostnader hitförts från Italien; man ser här flera vackra kyrkor och ett monument af metall, upprest för den tappre Konarski, som med en korvett hjeltemodigt och med framgång försvarade sig emot 2 turkiska linieskepp; dock är det isynnerhet marin-lazaretterna, hvilkas byggnadssätt och inrättning förtjena att uppmärksammas. Arbetena utföras af marinsoldater, militära förbrytare samt lejdt manskap, och uppsyningsmännens piskor kunna nog rycka upp den late och sporra den utmattade. Klimatet i Sebastopol är temligen osundt och af de 41,000 invånare som staden räknade 1841, lågo öfverhufvud taget ständigt 1300 på sjukhusen. För att fullständiggöra ofvanstående beskrifning af Sebastopol och dess befästning och för att visa, att vestmakterna ej varit obekanta med de svårigheter, som måste öfvervinnas om ryska makten i Svarta Hafvet skall krossas, tillfogas en berättelse, som är upptagen i Moniteur de la Flotte och författad af en major Pouval, som i år uppehållit sig i Konstantinopel. Sebastopol — heter det i denna berättelse — ligger i södra delen af halfön Krim på en utskjutande udde och tager sig ut som en förpost i närheten af den landtunga, hviken af sjöfarande betraktas som hufvudkännemärket för hamnen. Har man klarat denna af ref