Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Alexander Dumas, (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 221.) — Om förlåtelse, herr maire, afbröt honom Frans, en mördare finnes nog, men det finnes ingen mördad. — Hvad för slag? Ingen mördad? ropade mairen. — Ingen mördad? upprepade alla de kringstående. — Hvad är det han säger? frågade Mathias. — Himlen vare lofvad! utropade presten. — Ser ni det! sade Frans. Äfven om jag icke hade nägot annat än detta att anföra, så var ju det icke så oäfvet! — Förklara er, unge man! afbröt honom mairen, som i sjelfva verket var glad öfver denna förevändning att kunna återkalla sin befallning. — Herr Chollet störtade väl till marken vid skottet; men kulan studsade mot en full guldbörs, som han hade i sin ficka, och han svimmade blott af stöten. — Åh, bevars! utbrast mairen. Hvad är det ni säger, min vän? Kulan har blott träffat hans penningpung! — Ja, icke sannt, herr maire; man får medge, att de pengarne voro väl använda? — Huru som heldst! antingen han är död eller ej, så har likväl ett mordanfall egt rum. — Ja, hvem har väl nekat dertill? frågade Frans. — Nå men så fortsätt då! ropade mairen. — Det vill jag ju också, men ni asbryter mig beständigt. Nu skall jag berätta er hur alltsammans tillgått. — Apropos, hur kan du veta på hvad sätt det gått till? Du har ju varit tillsammans med oss i detta rum och vid ett och samma bord, under det händelsen passerade på en half mils afstånd härifrån. — Det har jag visserligen; men då jag i morse berättade hvad det var för ett vildsvin som vi skulle ha fatt och beskref det till punkt och pricka, hade jag då sett vildsvinet? Nej, jag hade blott sett dess spår, och mer behöfver jag heller ej.