Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1854, sida 2

Sloit (det 10rraå anslaget upptaget Ull 9000 rdr och det sednare till 7000 rdr) till eldfaras förekommande nödiga befunna byggnadsarbeten, dels till uppförande af ett ridhus för K. hofstallets i Stockholm behof (30,000 rdr). 3:0 om pension å allmänna indragnings-staten åt t. f. chefen vid Skogs-institutet, hosjagmästaren m. m. I. Å. af Ström (800 rdr årligen). Den förstnämnda propositionen har följande lydelse : Den summa, som, enligt 63 R. F., bör för oförutsedda händelser vara tillgänglig, då konungen till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål finner den vara oundvikligen nödig, har vid de båda sednaste riksdagarne blifvit af R. St. bestämd till 1 million riksdaler banko, hvaraf hälften eller 500,000 rdr för rikets försvar och hälften för andra högst vigtiga och angelägna ändamål. Dessa summor hafva visserligen den förflutna tiden varit tillfyllestgörande, men de nu för handen varande politiska omständigheter, hvilka nödga K. M. att städse vara beredd att vidtaga de mått och steg, som bevarandet af rikets sjelfständiga ställning i hvarje fall kräfva, föranlåta K. M. att af R. St. äska, att den uti 5 63 R. F. föreskrifna summa, som bör vara tillgänglig, då K. M., till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, finner den vara oundvikligen nödig, måtte vid detta tillsalle bestämmas till 2,500,000 r:dr b:ko, deraf 2,000,000 blifva till förrvarsverket afsedda samt 500,000 rdr till andra högst vigtiga och angelägna ändamål. K. M. hyser den förhoppning, att nämnde summa, jemte hvad som utöfver utgifterna detta år kan påräknas vara i behåll af det kreditiv på 21 millioner rdr bko, R. St. under den 25 sistl. Februari beviljat, skall, med möjligaste sparsamhet begagnadt, blifva tillräckligt för behofvet, intill R. St. nästblifvande samsamträde. Hos Adeln samt Borgareoch Bondestånden hafva lisliga öfverläggningar hållits rörande Statsutskottets betänkande, om införande af ett fondsystem. På riddarhuset voro, berättar A.-B., meningarne i denna sak skarpare åtskiljda än man vågat förmoda, och uti diskussionen derstädes lågo utan tvifvel de talare, hvilka bestridde statens skuldsättning, såsom ett slags allmän princip, d. v. s. enligt utskottets förslag, öfver dem som försvarade det sednare. Fondsystemets motståndare hade äfven den klokheten att icke absolut bestrida möjligheten att nödgas låna för anläggningar af jernvägar, och inskränkte sig således egentligen till ett afslag å den allmänna grundsatsen och ett uppskof af beslutet intill dess de ändamål, för hvilka statslån borde upptagas, blifvit bestämda och beslutade samt någon annan utväg att finna medel dertill icke vore för handen. Denna åsigt utvecklades förnämligast af hr L. J. Hjerta, hvilken derigenom drog på sin sida icke mindre än 33 röster mot 35, så att det endast var med 2 röster utskottet segrade. Af ministerens medlemmar yttrade sig endast hr Gripenstedt, den numera s. k. finansministern in spe. Afven han deltog i klandret mot statsutskottet för det ,förvända sätt, hvarpå ärendet blifvit behandladt, då förslaget om statslån blifvit satt i spetsen innan man ännu beslutat något angående de föremål hvartill lån torde behöfvas. Han ansåg fördenskull den första punkten i betänkandet, såsom en allmän sats, betyda stort ingenting, och ville således ej inlåta sig i någon omständlig utveckling angående fondsystemets fördelar eller olägenheter. Han ville endast tillkännagifva, att han ansåge de förra öfvervägande, likväl städse under förutsättning att de dndamål, hvarför lån upptoges, voro af hög vigt för fosterlandets framtid eller dess sjelfbestånd. Hr G. hade således ansett utskottet i betänkandet om fondsystemet endast hafva bort afhandla och underställa Rikets Ständer de vilkor, eller den metod, som borde stadgas för den händelse statslån komme i fråga. Emellertid ville han icke motsätta sig bifall äfven till första punkten, likväl med yrkande att några fonderade statslån icke finge upptagas utan Kongl. Maj:ts sanktion. En ifrig försvarare af statslånesystemet var deremot landshöfdingen v. Troil, med hvilken hr B. G. Bildt var ense. Uti borgareståndet var meningen deremot nästan enhällig att godkänna statsutskottets förslag om nyttan och nödvändigheten af statslån för jernvägsanläggningar och andra större nyttiga företag, endast med det förtydligande, att efter nyttiga ställdes ordet produktiva. I detta stånd bifölls således grundsatsen med 30 röster mot 9. Beträffande de öfriga punkterna i betänkandet eller lånesättet och lånevilkoren, så blefvo dessa hos adeln äfvensom hos borgareståndet dels godkända, dels återremitterade. Uti bondeständet hlef hela hetänkandet. utan