de åter, DCrättal JA.D., 0CII OVAIIIAGC IUIIOCISEII, att de engelske delägarne, hvilka innehafva det ojemförligt största antalet aktier, icke läto nägon talan föras å deras vägnar. De få tillstädesvarande svenske delägarne ansågo sig till följd häraf icke kunna fatta något beslut, utan skulle ny bolagsstämma hållas så snart de engelske direktörerne insändt den från dem infordrade redovisningen. Med Snällposten hafva inga underrättelser af vigt anländt, om ej följande notis i Aftonbladet: Såsom något rätt roligt i sitt slag omtalas i dessa dagar att Bomarsunds fästning för närvarande eges af en svensk skräddare. Franska öfverbefalhafvaren lärer nemligen hafva meddelat tillåtelse åt skräddaremästaren herr Claes Berggren, hvilken tjenstgjort såsom tolk hos generalen, att fritt disponera öfver ruinerna af befästningarne. Hr Berggren skall också nu som bäst underhandla med här bosatta personer om bortförande af mursten och andra ämnen från Bomarsunds ruiner. Kommerskollegium har förklarat städerna Ramsgate, Margate, South Shields, Middlebrough, Montrose, Aberdeen, Rotterdam och Antwerpen smittade af kolera. Enligt P. T. har Kongl. Maj:t, uppå derom gjorda ansökningar, beviljat andre landtmätaren och afvittrings landtmätaren i Norrbottens lån E, Hollström, samt kommissionsoch afvittrings landtmätaren i samma län J. Lundberg afsked från deras befattningar vid landtmäteriet och afvittringsverket. D. T. meddelar följande regeringsbeslut: Sedan anmäldt blifvit, att den vågbrytare och öfriga stängsel, som omslutar Götheborgs stations hamn, äfvensom ducs deÅlbe derstädes, sordrade iståndsättande, men att, till uppgörande af tillförlitligt kostnadsförslag deröfver och till ledning vid arbetet med iordningsställande af den högst bristfälliga vågbrytaren, vid stationen saknades sakkunnig person, hvadan t. s. stationsbesalhafvaren anhållit att en sådan måtte för berörde ändamål utses, med uppdrag för honom att derjemte undersöka, huruvida icke ytterligare en vågbrytare borde anläggas, för att från hamnen afhålla den mudder, som med elfven nedföres, och gör en kostsam årlig muddring nödvändig, derest icke hamnen i framtiden skall helt och hållet uppgrundas, har Kongl. Maj:t, under den 23 sistlidne Aug., bifallit att nu ifrågavarande undersökning må få ega rum samt att styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader i sådant fall anbefalles att låta verkställa densamma och uppgöra erforderliga kostnadsförslag; kommande undersökningskostnaden att bestridas af anslaget på 5:te hufvudtiteln till extra utgifter. Enligt rapport till generalpoststyrelsen från konungens befallningsh.; i Carlstad, höll posten på att blifva röfvad emellan Arvika och Sulvik, på vägen till Åmål, den 17 dennes om natten. Ur skogen framkommo nemligen först en och derefter två karlar, som under föregisvande att de ville medsända bref, sökte springa fatt poståkdonet; men postiljonen Jansson misstänkte dessa korrespondenter, ställde sig baklänges i åkdonet, gaf den ene ett slag af sablen och hotade nedskjuta dem, om de vidare förföljde — skjutsgossen körde dugtigt på, och posten kom lyckligt och väl undan. I en korrespondensartikel till Sv. Tidn. läsas följande träffande reflexioner: Bland de mångfaldiga betraktelser, hvartill furstebesöken i Boulogne gifvit en mer eller mindre otvungen anledning, har jag funnit äfven den satsen yttras, att vår tid saknar humorister, men att humorn i våra dagar bryter fram omedelbart ur sjelfva händelserna eller ur deras mun, som länka händelsernas gång, samt derifrån utsprider sig i otaliga strålar genom Charivari, Punch, Kladderadatsch m. fl. Och i sjelfva verket ligger i denna tanke ganska mycket sannt. Ty var det icke en sådan humor, när Ludvig Filips måg gästade Ludvig Filips dödssiende och med honom utbytte betygelser af den innerligaste vänskap? Ja, öfverallt finner man bevis uppå, att vår tid är, i denna mening, ytterst humoristisk. Var det annat än humor, när alla ryssars sjellherrskare belönade den biskop, hvars förböner förskaffade ryska trupperne seger öfver fienden, som angrep Odessa? — eller när han i en -proklamation till sina trupper förklarade deras återtåg ur furstendömena vara blott och bart en följd af Österrikes inryckande för att försvara Ryssland mot Turkarne? — eller när general Dulce, som i Madrid förledde det honom anförtrodda kavalleriet till uppror, kort derefter till garnisonen i Barcelona, hvilken general Concha några dagar förut ville decimera, emedan den gjort myteri emot honom, utropade: Mitt hjerta slår af fröjd, då jag befinner mig i kretsen af soldater, som så utmärkt sig för tapperhet och krigstukt? — eller när spanska regeringen förklarade demokraterne, hvilka hon hade att tacka för sin tillvaro, att hon