Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1854, sida 2

d. engelsk generalkonsul i Schweiz, f. n. befullmaktigadt sändebud dersammastädes, utnämnts till Englands representant vid persiska hofvet. Engelska tidningarne prisa mycket detta val. De hoppas, att denne diplomat, på hvars förtjenster de sätta ett högt värde, skall motverka och omintetgöra Rysslands ränker vid hofvet i Teheran. Det enda märkliga från Donaufurstendömena består i en notis från Galacz, enligt hvilken Turkarne skulle laga sig i ordning att försöka en öfvergång af Dunau midt för Ismail. De senaste dagarne före den 8 hade ett betydligt antal farkoster samlats emellan Galacz och Braila. Ismail hyser ryska Donauslotiljen och det säges att Ryssarne ämna göra denna fästning ointaglig. Den 11 var Wallachiet sullkomligt utrymdt af Ryssarne. Hospodarerna i Wallachiet och Moldau, Stirbey och Ghika, hafva nu, enligt en notis från Wien af d. 16 dennes, af Porten blifvit uttryckligen anmodade att återtaga sina funktioner. En depesch i engelska bladen tillägger att förordningarne rörande dessa furstars äterinsättande i deras värdighet redan publicerats i Konstantinopel. Man känner de olyckliga följderna af det tåg, som en brigad af franska armåen för några veckor sedan företog till Dobrutscha. Fransmännen funno der icke någon annan fiende, äån koleran och andra i dessa osunda nejder sinhemska sjukdomar, men dessa tillfogade dem mycket mera ondt, än Ryssarne sannolikligen skulle hafva gjort. Anföraren på detta tåg, general Espinasse fick uppbära skulden för att genom bristande omsigt hafva vållat det ondas förvärrande. Generalen, som sjelf blifvit sjuk återvände till Frankrike, der han synes hafva lyckats rättfärdiga sig på högre ort, emedan Monitören tar honom i försvar och förmäler på samma gång, att han återvänder till Orienten med order från kejsaren till marskalk St. Arnaud. Ryska hoftidningen innehåller en från engelsk fångenskap hemkommen grekisk skeppare sig förskrifvande berättelse om den dåliga behandling eller rättare misshandling som samma skeppare och hans medfångar rönt af Engelsmännen. En turkisk amiral, som besökt dem, hade harmats öfver det sätt, hvarpå de behandlades och genom sin bemedling deri utverkat en ändring. De fransmän, för hvilka de beklagat sig, hade i föga smickrande uttryck yttrat sig om Engelsmännen att de, liksom förr, uppförde sig som några skamlösa kanaljer. Emot sjelfva berättelsen behöfver endast anmärkas, att den är af en skeppare och dertill en grek, hvilket folk är kändt som de största storljugare i hela Orienten. För öfrigt påtrugar sig oss här den anmärkningen, att Ryssarne hela tiden visat en stor hätskhet och bitterhet emot Engelsmännen, då de deremot haft många artigheter för Fransmännen, ja tillochmed för sjelfva Turkarne. Det är liksom om de kände, att engelsmännen, äro deras naturliga och Fransmännen endast deras tillfälliga fiender. Ryssland och England representera de rakt motsatta principerna af frihet och despotism och det är af dessa båda makter som den stora kampen emellan dessa principer måste utkämpas. Huru paradoxt det än må låta, är Frankrike i denna kamp mera en sekundant åt England, än en hufvudkämpe. Från Warschau skrifves under den 9 dennes, att befästningsarbetena fortsättas derstädes i stor skala. Citadellet förses med 2 nya fästen och omgifves af 6 mindre torn. För fästningsverkens utvidgning hade till d. 9 d:s 200 hus nedrifvits i staden. Nästan alla de engelska matroser, hvilka tagit värfning på Östersjöflottan under det vilkor, att det skulle stå dem fritt, att vid årets slut lemna tjensten, hafva frivilligt erbjudit sig att för längre tid taga tjenst på flottan. Det är tvifvelsutan de på senare tider införda förbättringar i manskapets behandling och lönevilkor, som haft detta resultat. För att ännu en gång återkomma till Bomarsundsafssarerna, få vi ur en senare berättelse i Times anföra att man, vid förstöringen af fästningsverken, med afsigt låtit en del af mellersta tornet stå qvar, och att det var derpå, som amiral Chads pröfvade styrkan af Edinburghs fulla lag. Amiralen placerade fartyget på 400 a 500 yards afstånd och sköt med 7 fulla lag en fullständig bresch. Alven grundvalarne till de projekterade fästningsverken på Åland och de till enj del redan 20 fot öfver jorden sig resande murarne till ett verk, som var bestämdt att bestyckas med 160 kanoner, skulle sprängas, hvilket förmodligen äfven redan skett. Det förljudes att Preussen underrättat Wienerkabinettet om, att det, efter de eftergifter som Ryssland redan gjort, icke kan annat än iakttaga den fullständigaste neutralitet i de orientaliska angelägenketerna. En dylik förklaring har förmodligen äfven tillsfällls da äfrioa haÄaf.