Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1854, sida 2

När fästningen blifvit riktigt färdig, skulle den inbegripit ytterligare 6 torn af samma slag, sins emellan förbundna medelst en yttermur med bastioner. Grundvalarne till dessa verk äro färdiga och uppsticka alla ur jorden. De utgöra, säges det, den svåraste delen af arbetet. De intagna tornen hade samma byggnadssätt. Murarne voro I3 metres tjocka; den yttre beklädnaden var af granit, resten af tegel. Dessa detaljer äro af största vigt, emedan man vid de senaste rekognosceringarne i finska viken utrönt, att Rysslands andra sjöfästningar äro byggda efter samma princip, och att denna method, hvaröfver nu stafven är bruten, medför stora olägenheter för försvaret. Då franska och engelska regeringarne, efter erhållna rapporter om sakernas ställning, ansågo truppernas värf för uppfyldt, beslöto de att befästningarne skulle förstöras och landet genast utrymmas. Denna nyhet anlände den 28 Augusti till Bomarsund, och anstalter vidtogos genast för verkställandet af de från Paris och London bekomna order. Ingeniörgeneralen Niel, som på ett så utmarkt sätt ledt belagringsarbetena, tog i förening med öfverstelöjtn. vid ingeniörerna, Jourjon, alla mått och steg för sästningsverkens förstörande. Det vackra Prestö torn sprängdes den 31 Aug. först i luften; förstöringen var fullständig och ögonblicklig. På stället, der detta torn stått, hvars hotande gestalt syntes några dagar förut trotsa de allierades vapen, ses nu endast en hög af ruiner. Operationen fortsattes på de andra tornen; men hufvudfästet kräfde ett långvarigt och maktpåliggande arbete. Under 3 dagar inslaptes ingen der, på det att geniesoldaterna ostörda måtte kunna göra sina förberedelser. Den 2 dennes, kort före explosionen, besökte jag fästet för andra gångnn i sällskap med artilleri-öfverstelöjtnanten Rochebouet och ingeniörofficerare. Det var en märkvärdig och förfärlig anblick. Det stora tornet stod tyst och öfvergifvet. Några soldater befunno sig på sina poster för att bevaka krutet. Tjugo minor voro anlagda i kasemattorna och en lunta af öfver 2000 metres längd cirkulerade i alla riktningar, genomlöpande alla de ställen, der kruthögar placerats. Då man passerade gårdarne och de minerade kasemattorna, undvek man försigtigt att trampa på luntan, som skulle kunnat hafva antändas vtd minsta beröring. När allt blifvit besedt och inspekteradt, utgingo vi från fästningen. Rappell slogs för att gifva alla tillkänna att de borde aflägsna sig. KI. 7 satte ingeniörsoldaterna eld på luntan, som snart började ryka; derefter sprungo de derifrån för att undvika faran. Röken avancerade så småningom och snart hördes en försarlig explosion; den åtföljdes af flera andra, icke mindre förfärliga. En svart och tjock rök, under hvilken murstycken kastades i luften, utvecklade sig, förmörkade luftkretsen och betäckte redden och de närbelägne skogarne. En ofantlig skara bevistade detta dystra och stor--: artade spektakel. Landets invånare, som tillströmmade från alla sidor af ön, och alla soldaterna af expeditionskorpsen klädde kullarne och höjderna. En stor brand följde på explosionen och upplyste med sina lågor hela Lumparefjerden. Dagen derpå och de följande dagarne uppstego ännu rökhvirslar ur de ruiner, i hvilka nu så många års arbete ligger begrafvet. Alla dessa operationer lyckades fullkomligt, utan att enda man tillsatte lifvet, utan att enda egendom eller boning förstördes. Militäretablissementet har ensamt försvunnit. Man skred genast derefter till truppernas inskeppning. — — — Times har likaledes notiser från Ledsund af d. 5, ur hvilka vi låna hvad som följer: Alla Bomarsunds fästningsverk äro förstörda och de arbeten, som kostat så många millioner och öfver 25 års arbete äro numera endast grushåoar Dot Cfara nraviantfärrådat har 314.5