Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1854, sida 2

c J sällskap med hr Palmqvist från Örebro län, Stora Mellösa, sökte jag Tit. förl. vår, men lyckades ej träffa Tit. hemma. Likväl får jag nu, ehuru obekant, sagna Tit. med följande rader. Det är bekant att hr Palmqvist hit åtföljde 84 emigranter från Nerike och lemnade dem i hr Johnssons antvardning, i sällskap med utvandrare från åtskilliga andra trakter af Svea land, så att summan af utvandrare var 427, hvilka på Amerikanska fartyget Esmeralda afgingo från Liverpool till Amerika. Vi äro nu under hr Johnssons vård lyckligen framkomna till Chicago, och hafva gjort måhända den lyckligaste resa under detta sekel (2) Att merbemälte hr Johnsson uppfyllt alla sina löften och till alla delar utmärkt sig i godhet mot oss alla, försäkras af undertecknade på ära och tro, hvarföre vi anhålla att detta hr J:s välförtjenta vitsord måtte få ett rum i Handels och Sjösartstidningen. Under 6 veckors sjöresa blefvo 6 barn födda och 5 döda. Hvarken medikamenter eller vård saknades om bord. Jag som nedskrifver detta är en af hr Palmqvists närmaste vänner och mitt namn är: N. Lindqvist, från Hjelmarsnäs i Stora Mellösa Socken af Örebro län. Vi hafva äran etc. Härpå följa 15 underskrifter, hvarefter läses: Vi alla samteligen från Christianstads län finna oss med alla punkter i detta brefs innehåll nöjda, och i deras frånvaro underskrifvas deras namn. Härpå följa 14 underskrifter, som sluta med orden: Vi alla väl rekommenderade och för billigaste priser som någon ha vi öfverkommit till denna station. — Härpå följer åter: Jag undertecknad får äfven rekommendera herr Johnsson och tacka honom för all godhet han bevist oss under vår resa. Han har uppfyllt alla sina löften emot oss och följt oss ända till Chicago. Vi voro 17 personer från Habo Socken. Undertecknadt: Johannes Jonsson. — Likaledes A. I. Mill från Stangseryd socken med 6 personer. Brefvet slutas med datum: Chicago den 17 Aug. 1854. I ytterligare sammanhang härmed må nämnas, att ett bref från hrr V. Lorenz Meijer i Liverpool blifvit red:n förevisadt, med anledning af den berättelse, som en utvandrare i Hand. Tidn. meddelat om en bedröflig öfverfärd till Newyork. Hrr V. L. Meijer anse att vår resenärs klagomål hafva berott på de bättre lefnadsförhållanden, hvarvid han varit van, hvilka måste hafva visat honom olägenheterna vid en dylik öfverfart i en svårare dager än han eljest skulle hafva sett dem, etc., hvarjemte hr Meijer företer en hel mängd intyg från Emigranter, som gjort en lycklig öfverfart och derför hembära honom sin tacksägelse. Det är naturligtvis ganska svårt, att af alla dessa stridiga uppgifter fatta ett klart och bestämdt omdöme om öfverfarten till Amerika I öfver England. Närmast öfverensstämmande med verkliga förhållandet synes vara, att öfverresan i allmänhet är förenad med stora vådor och besvärligheter, till följd af de hopar utaf utvandrare, som strömma öfver Liverpool. För att öfverföra alla dessa hopar måste man anlita alla möjliga fartyg, utan afseende hvarken på befälets eller besättningens beskaffenhet. De som då anträffa en god lägenhet kunna skatta sig lyckliga; andra deremot blifva utsatta för de största både besvärligheter och faror, särdeles om de råka tillsammans med dessa råa, osnygga och hetsiga Irländare, som i så stor mängd afgå från denna hamn. Man har dock hopp om att dessa olägenheter skola till ett annat år förminskas, i det åtskilliga Amerikanska bolag, såsom t. ex. det omnämnda Emigration Society i Newyork, lära vara betänkta på att afsända fartyg direkte till Sverge, för att här afhemta Svenska utvandrare, hvilkas goda seder och karakterer tillvunnit sig Amerikanarnes stora förtroende. Utrikes Nyheter.