Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1854, sida 2

FIF er I 3 3644 — UN I )ehandla bränvinsfrågan — i en uppsats sör nära tvenne år tillbaka — utvecklade vi de isigterna, att bränvinsbränningen borde lemnas fri, med en tillverkningsskatt af 6 å 12 sk. rgs pr kanna, och kontroller i närmaste enlighet med den norska lagstiftningen i denna del. — Ungefär ett år härefter begynte — sedan öfverste Hagelstams och prof. Husss brochyrer i ämnet slagit nationen med häpnad och förskräckelse, — en stark agitation, hvaraf frukten blef massor af petitioner till regeringen med ifriga böner, det regeringen måtte vidtaga åtgärder till bränvinstillverkningens inskränkande samt till den olyckliga varans fördyrande, hvaraf man ansåg att en förminskning i förtäringen skulle blifva en nödvändig följd. Understödd af denna opinion framkom regeringen med sitt förslag att belägga fabriksbränningen med en skatt af 16 sk. bko pr tillverkad kanna och den s. k. husbehofsbränningen med en skatt af 8 sk. bko. Detta forslag, som dessutom ägde flera abnormiteter, förkastades både af opinionen och rikets ständer och de senare läto sitt särskilta utskott utarbeta ett förslag, som gick ända derhän, att en lika skatt af 16 sk. bko pr kanna lades på all bränvinstillverkning, hvilken dessutom inskränktes till 2 månader om året. Under tiden hade vi efter den engelska national-ekonomen Macauly visat huru man i England för något mera än 100 år sedan hade förgäfves tagit den höga beskattningen till hjelp, för att hindra den öfverdrifna bränvinsförtäringen, som vid denna tid uppfyllde alla patrioter i detta land med förskräckelse. De stränga lagstistningsåtgarderna höllo på att leda till fullkomlig samhallsupplösning, och slutligen blefvo regeringen och parlamentet tvungna att gå in på en annan väg. Så väl med anledning häraf, som på grund af de tecken, som redan började visa sig till lönnbränning i ganska stor skala, togo vi oss friheten göra det förslag, att den blifvande beskattningen skulle pålaggas gradvis, så att man t. ex. för första året bestämde en skatt af 4 sk. bko, för det andra 8 sk. och först för det tredje 16 sk. bko. Vi erinrade att man i Norge, hvars lagstiftning har tagits till mönster, icke på en gång fixerat den närvarande skatten, och det särskilta utskottet hade i sjelfva verket gått långre än Norrmännen, då detsamma föreslagit icke blott en skatt nära nog lika hög som den närvarande norska, utan ock inskränkt tiden till två månader, då man i Norge har sex. Genom att begynna med en lägre skatt, hade man ock undvikit att inskränka bränningstiden i höst till 14 dagar, hvilket endast kommit en hop bränvinsspekulanter till godo. — Emellertid trodde vi oss icke böra synnerligen beifra vår uttalade åsigt, då måhända de farhågor, på hvilka den stödde sig, kunde vara öfverdrifna, hvadan vi höllo utskottets förslag till godo, såsom onekligen ägande stora förtjenster. Detta förslag har nu, såsom bekant, framkallat bondeståndets häftiga motstånd, dervid, strängt taget, bondeståndet ovillkorligen haft gällande former på sin sida, hvadan vi finna de tillrättavisningar vissa publicister gifvit detta stånd obefogade, i hvad denna del angår. Deremot har bondeståndet haft så mycket mer orätt i sjelfva saken, då ståndet yrkat, att husbehofsbränningen skulle upprätthållas genom särskilt skydd — emedan olikhet i beskattningen är ingenting annat. Orimligheten häraf ligger i öppen dag. På samma grunder borde handtverkaren begära skydd mot fabrikanten, spadgräfvaren skydd mot plogen, skutskepparen skydd mot ångbåten o. s. v. Och bondeståndets yrkande är ännu orimligare, emedan husbehofsbränningen är bevisligen rent af förderflig för jordbrukaren, äfven om han, under konstlade konjunkturer, sådana som de närvarande, kan derpå skörda en tillfällig vinst. Bondeståndets envisa motstånd gaf emellertid tid till en närmare besinning af saken. Man fick derunder tillfälle, att iakttaga tvenne omständigheter: dels att lagstiftningens välmenta mellankomst väckt den till stor del nedlagda husbehossbränningen till nytt lif, dels att en djerf lönnbränning börjat bedrifvas på flera orter. Detta var den nya erfarenhet, hvarmed vi talade vid början af vår uppsats. Den up penbarade sig i yttersta stunden, såsom en var ning, hvilken ej borde förbises före frågans slutliga afgörande, hvadan vi ock skyndade at härpå fästa uppmärksamheten. Mången har ansett våra uppgifter i dett: hänseende öfverdrifna och man har t. o. m velat betvifla rigtigheten af vår uppgift om er i stor skala drifven lönnbränning i en socker af Elfsborgs län. Med anledning häraf få v upplysa, att den assedda socken är Norund.socken af Elfsborgs län, äfven kallad dei Norska skogsbygden. Såväl här, som i del närgränsande Hools socken, bedrifves lönnbrän