Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1854, sida 3

AAAe — Styckegods. Etikett I China. Såsom bekant är, finns ingen dam i China med anspråk på högre rang, som icke anser oförmågan att gå för en synnerlig utmärkelse. Jag har sett vackra fruntimmer, skrifver en resande, bäras till bröllopsceremonien af sina slafvar, emedan de voro fullkomligt oförmögna att gå från ena ändan af rummet till den andra. En gång reste jag med en förnäm mandarin i China, och denne frågade mig, om det var sannt, att det fanns fruntimmer i våra länder, som hade stora fötter, och likväl uppförde sig anständigt? Jag svarade ja. Hum, sade han, det är märkvärdigt. I China finnas inga sådanax. — För kort tid sedan, berättar Dr. Bowring, 4infördes en af mina engelska väninnor i de förnäma sällskapskretsarne i Kanton. De chinesiska damerna, som icke förr sett något engelskt fruntimmer, voro mycket nysikna att se hennes fötter och menade: Förunderligt! Hon har stora fötter och uppför sig ändå hyggligt! Huru är det möjligt, att en sådan vilde kan veta att skicka sig i godt sällskap? Sen bara på hennes fölter; hvad hafva hennes föräldrar tänkt på, som låut dem vexa med kroppen? Ea af ae chinesiska sruntimren anmärkte slutligen: Hennes uppförande är visserligen alldeles hyggligt, men hon har ju också varit någon tid i Kanton i vårt sällskap. Fredrik Wilhelm I och grenadieren. Fredrik Wilhelm der förste af Preussen var en så stor älskare af frukt, att trädgårdsmästarne i Potsdam och Charlottenburg beständigt måste förse hans taffel dermed. Till och med nar han var bortbjuden på ett eller annat ställe, lät han ifrån en af slottsträdgårdarne hemta en korg full med persikor, smultron, meloner eller plommon, allt efter som årstiden medgaf. En grenadier af vakten afskickades vanligen dermed. Då konungen en gång spisade middag hos general v. Grumbkow, ankom likaledes grenadieren med frukäkorgen, ehuru något sent. Konungen aftog hastigt klädet, för att låta gästerna smaka de så mycket berömda melonerna och andra fina frukterna; men huru förvånades han icke, då han i korgen fann, :i stället för frukterna, — litet ost och smör; dock ännu större var grenadierens förskräckelse; han kastade sig för konungens fötter och tillstod, att han under vandringen genom djurgården hade sutit en stund i det gröna och pratat med en bondflicka, och att han då måtte hafva förbytt sin korg med hennes. Då sällskapet gick i förbön för grenadieren, förlät konungen honom och skänkte honom korgen tillika med dess innehåll. (Portföljen.) Solvetzska klostret. Detta af engelsmännen angripna, vid Hvita hafvet belägna, klosterts yttre utseende beskrifves i N. Biet på följande sätt: Man måste medgifva att detta kloster har ett ganska krigiskt yttre. Granitmurar, flankerade af åtta massiva torn af ansenlig höjd, bakom hvilka kyrkornes kupoler och tornspirorna resa sig mot bimlen, gifva, i förening med några kanoner som gapa fram ur sina embrasurer. Solovetzska klostret uts-ende af ett hotfullt fäste. Vid första ögonkastet ser man, att den Solovetzska borgen, äfven i närvarande tid, då belägringskonsten nått en sådan ful komning, kunde motstå ett ganska häftigt anfall af belägrande, och man kan derföre ej heller undra, om 1,670 upproriska, i medlet af 16:de århundradet, kunde inom dessa murar i tio år hålla stånd emot de cernerande kejserliga trupperne. På en sida af klostret tillstöter en hafsvik med särdeles tjenlig hamn, på en annan en stor djup sjö, och på de tvenne otriga sidorna löper en torr vallgraf invid sjelfva murarne; hvilket allt ökar fästets betydenhet. Fästningsverken äro uppförda 1594 af en munk, vid namn Trifon, och hemma från byn Nepok. Murarnes omfång, utgörande 509 saschener, tyckes ej vidsträckt, men inom dem äro belägna: den kolossala kristisörklaringskyrkan med fem kapell; mariehädanfärdskyrka med två kapell; helgonen Sosimij och Savvatij kyrka, hvarest äfven deras jordiska qvarlesvor hvila; S:t Nikolai undergörarens kyrka, i hvars sidovåning kyrkoskrudarne och klenodierna förvaras; dessutom bibliotheket och klocktornen, hvilka alla äro förenade med ett täckt galleri; öfverste presten Pnilippi kyrka med ett hospital; mariebebådelsekyrka, priorns och munkarnes celler, en qvarn och ett tvätthus; ett fängelse med kasserner samt åtskilliga förrådshus och köksrum. S:t Oaufrejs kyrka, invid hvilken klost rets begrafsninesplats finnes, samt gästrummen uti tvenne tränslyglar, äro belägna utom fästningen. — Klostrets sakristia är rik på alla slags tillbehör för kyrkotjensten: kolossala skåp syllda med skrudar af lysande brokad. sidenväfsnader och andra dyrbara tyger; praktfulla arkimandrit-mitror, en mängd kyrkokärl af guld och silsver, guldsmidda evangelii-böcker, bland hvilka en ofantligt stor af tre punds vigt, som kostat 2,435 rub. 30 kop. bankoassignationer. Anglo-Franska hären i Torkiet. Uti en skrifvelse från Turkiet till en tysk tidning heter det: Ibland de utmärktare Personligheterna inom denna här, gör sig en gallande, hvilken icke är någon man, utan ett fruntimmer, dotter till den gamle generalen Bourgoyne. Hennes man, som är ingeniörofficer, äger stor talang, men hans maka sår honom ej efter och besitter på krigskonstens fält obestridliga kunskaper och en otvifvelaktig omdömesförmåga. Hennes inflytande är härstädes betydligt. Dessutom förstår hon att verka på den allmänna opinionen i det hon van