Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1854, sida 2

Förenta Staternas tillgöranden för upphäfvandet af Sundska tullen, (Forts. fr. N:r 212.) 1) (Från R. P. Flenniken till James Buchanan, dat. den 20 December 1848.) Min herre! Sedan min sednaste note har jag först i dag varit i stånd att erhålla ett samtal med utrikesministern; jag började redan frukta, att man af farhåga för saken bemödade sig att undvika flera sammankomster, för att tillbakatränga hela frågan. I dag hade jag dock med grefve Moltke en konferens, hvars utfall gifver mig det lisligaste hopp, att negociationerna skola leda till ett lyckligt resultat. Underhandlingarna komma emellertid säkert all draga ut på längden. I början af konferensen höll sig grefven vid min note och beklagade, utan att bestrida de anförda skälen, att frågan var bragt å bane vid denna tid, han bad mig uppskjuta saken till 1852, då ett allmänt ordnande af frågan skulle inträda med de europeiska makterna. Jag mötte denna invändning med den anmärkningen, att vår regering uppriktigt önskade se saken ordnad på vänskapligt sätt och i öfverensstämmelse med Danmark. Förenta Staterna betraktade sin ställning till Sundstullen såsom ganska olika med de europeiska nationernas; men önskade saken ordnad på grund af fakta och omständigheter, hvilka voro egendomliga för Amerika, med hvilka de europeiska makterna icke hade något gemensamt, och föredrogo en särskild underhandling framför att blifva sammanblandade med andra nationer, hvilkas förhållande gestaltade sig helt annorlunda. Hade Danmark nägon rättighet att beskatta Förenta Staternas handel i Sundet, som vore stadgad genom någon slags princip i folkrätten, så borde man säga m g denna princip, och jag skulle ögonblickligen förelägga den för min regering. Han afslog att föra frågan tillbaka till en diskussion om principer, men stod fast vid, att det bestod en gammal praxis, och att Förenta Staterna, vid deras inträde i nationernas familj, slagit sig till ro vid denna praxis. Jag svarade att detta möjligtvis kunde vara riktigt, men att vi aldrig traktatenligt eller i någon slags annan form hade erkänt denna praxis såsom rättvis eller ätagit oss legala förpligtelser att underkasta oss den. Frågan var uppkastad, och det kunde när som hellst göras anspråk på dess rättvisa lösning i öfverensstämmelse med erkända och fastäende reglor. Grefven måste finna, att denna sida af frågan icke kunde försvaras medelst folkrättsliga grundsatser; han KOSE eXKXXXX-X-RR AT