tog derför sin tillslykt till en vändning, som lofvade ett bättre resultat — Förenta Staternas hågsinthet — och anmärkte, att det närvarande ögonblicket vore högst olyckligt valdt; det vore högst osäkert m Danmark skulle erhålla fred eller ännu en gång skulle invecklas i ett högst olika och kostsamt krig mot Tyskland; dess hjelpkällor voro alldeles uttömda, dess energi söcla mad och inskränkt genom hinder af många slag. Han häntydde på, om icke frågans framtvingande i ett så dant ögonblick af andra skulle blifvit ansedd såsom ett exploiterande af den danska statens betryckta ställ ning. Jag afbröt honom genast och beklagade, att jag skulle få höra honom yttra en sådan insinuation; den na punkt, mente jag, hade redan blifvit fullständigt upplyst under första samtalet, i det jag förklarat, an jag skulle erhållit instruktioner i början af sommaren, så framt icke min regering, på grund af kriget emot Tyskland, hade ansett det för passande att tillbakahålla instruktionerna; först efter afslutande af ett vapenstillestånd för den långa tidrymden af sju månader, hvaraf man naturligtvis måste sluta sig till en varaktig fred, blef jag instruerad i afseende på den inledda underhandlingen. Öfverhufvud skulle Förenta Staterpa aldrig nedlåta sig till att söka andra fördelar i ne gociationerna än sådana, hvilka anstode dem enligt rättens och rättvisans fordringar, och för att aslägsna tillochmed skenet af ett motsatt tänkesätt, ville jag suspendera underhandlingen till den 20 Mars, slutterminen för vapenstilleståndet i Malmö. Grefven försäkrade på det högtidligaste sätt, att den danska regeringen icke byste sådana tankar om Förenta Staterna, och yttrade såväl om min regering. som om dess representant de förbindligaste saker; han bad mig dock återigen betanka. att frågans behandling, under bans regerings kända förlägenhet, hos andra mak ter kunde framkalla det nämnda intrycket. — Afgrefvens ord och åtbörder kunde det under samtalels lopp icke undgå mig, att ban betraktade saken såsom högst obehaglig; stodo Förenta Staterna fast vid sin rätt, så skulle hans regering, jemte de öfriga svårigheterna, blifva bragt i en aldeles förtviflad belägenhet, alla andra nationer skulle följa exemplet, och hela Sundstallinkomsten gå förlorad. Jag måste erkänna svårigheten att afsluta en ny traktat på grund af den mig tillstälda noten. För att derför öfvertyga honom om Förenta Staternas generösa och liberala sinnesstämning emot Danmark, underrättade jag honom om att jag skulle förpligta mig till en utbetalning af 250,000 dollars, icke såsom köpesumma för en dansk råttighet, utan såsom en billig ersättning för denna inkomstgren, som måste uppgif vas af Danmark, och i synnerhet för att föregå med ett godt exempel från min regerings sida, som aldeles icke vore förpligtad att betala, så att Danmark derigenom kunde på ett fördelaktigt sätt ord.a saken med andra nationer, bvilkas ställning vore olika med Förenta Staternas. Detta förslag framkallade en förvånande förändring hos grefven; det tycktes befria honom från den plågsammaste fruktan, och ban ingick derpå med största ifver; han försäkrade mig högt och dyrt, att han, om hans kolleger i ministeren biträdde hans åsigt, skulle på det enständigaste rekommendera förslaget hos H:s Maj:t Konungen. Grefven tycktes vara högst förnöjd och försäkrade flera gånger, att detta förslag säkerligen icke skulle blifva afvisadt. I trots af denna försäkran, hvars uppriktigbet hos grefve Moltke jag icke betviflar, anser jag dock frågan såsom mycket kinkig och invecklad; hade jag blott med Danmark att göra, eller vore kriget emot Tyskland slut, och kunde Danmark handa oberoende af England och Ryssland, så vore jag säker om att uppnå ett resultat. Men skulle det olyckligtvis blifva bekant, att jag underhandlar om denna sak, så måste jag frukta för botelser och motsägelser från England och Ryssland emot Danmark, från den första makten, derför att Sundstullen är pantsatt för rentebetalningen på det engelska lånet, från den andra, emedan Helsingör år Rysslands vigtigaste sjöpolis-station. Emellertid uppgifver jag ej hoppet om ett lyckligt resultat, oaktadt man länge torde draga ut på tiden; ju mera svårigheterna tillvexa, desto ifrigare skall jag kämpa. (Forts.) —— RARE —L—