Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1854, sida 1

men, och dessa täslade i skönhet och sätt att föra sig med dej fina damerna i hattar och schawlar, som högfärdigt rullade för-h bi dem. j Klockan fem voro alla på samlingsplatsen, och festen fick då sin sanna betydelse af folkfest, ty aristokrater, borgare och bönder voro här blandade om hvarandra. Alla dessa dansade på samma plats, men utan att bry sig om hvarandra. Hvarje klass utgjorde en quadrille för sig, och! om någon af dessa quadriller betraktades med afund, så vari! det grisetternas med sina vackra mössor med de blå och rosenröda banden på. Klockan nio på aftonen var dansen slutad, och alla somji börde till staden vände åter tillbaka, aristokraterna i vagnar, men skrifvarena, handelsbokbållarne, handtverkarne och grisetterna med apostla-hästarne. Dessa fester voro mer eller mindre besökta, alltefter byarnes olika betydelse och deras mer eller mindre pittoreska läge. I detta afseende intog Corcy första rangen. Man kan icke tanka sig något täckare än denna lilla by vid sluttningen till dalen vid Nadon och begränsad af de vackra sjöarne vid Randee och Javaye; isynnerhet fanns några hundra steg från vägen till Corcy en punkt, som hade en egen på samma gång vild och behaglig karaktär: det var Prinskällan. Vi påminna oss, att det var här vid denna källa som Mathias stämt möte mellan parisaren och Cathrine, och återvända derpå till Corcy. Från klockan fyra på estermiddagen var sesten här i sull gång. Vi föra våra läsare, icke till sestens medelpunkt, utan till ett af dessa värdshus, om hvilka vi nyss talat. — Detta värdshus, som hvarje år hade en kort tillvaro af tre dagar, var ett gammalt öfvergifvet skolhus, som var stängdt under hela den öfriga delen af året. Under dessa trenne dagar öfverlemnades huset åt en gammal hederlig qvinna vid namn mor Tellier, som var gåstgifverska i Corcy och som höll värdshus der under festen. Sålänge denna varade genljöd värdshuset af sång och musik, och man skulle kunnat tro, att detta lif aldrig kunde taga slut; hela den öfriga delen af året låg det så tyst, mörkt och insomnadt, som en afliden. Det låg midt på vägen mellan Corcy och Prins-källan, så att det erbjöd en naturlig hvilopunkt för dem, som vallfärdade till källan. Derföre skulle också hvar och en mellan dansarne göra en liten utflygt till fn och på vägen dricka ett glas vin samt äta ett bakelse inne hos mor Tellier.