borgs amts å:dJje Valkrets Apa I YET. Den 13 September. I Kristiania-Posten förekommer en insänd artikel, innehållande en varning emot Wallins predikningar, hvilka blisvit ösversatta på norska. Ins. förklarar denna predikosamling vara aså alldeles rationalistisk, som något från 1790 och de derpå följande tider. ,Der finnes, tillägger han, nästan icke ett ord om Kristus, såsom frälsare och återlösare, utan blott såsom moralist och dygdemönster — nästan intet ord om syndabekännelsen och sann tro på Kristi återlösning, utan om dygd och hjertats röst och vägledning till sann lycksalighet, m. m. af samma bekanta surdeg. På grund häraf anser ins. att man blir så ,skuffet vid bokens läsning, att man önskar det man aldrig läst ett ord i den. Ins. vill förebygga en dylik -skusselse -hos kristna, som vilja hafva sann kristendom, och råder till att läsa Wexels postilla och ännu en annan bok. Vi taga för afgjordt att Ins. här talat, icke för att puffa för de böcker han rekommenderar, ej heller derföre att Wallin är en Svensk författare, utan af verkligt andligt nit; men man kan i så fall icke återhålla sin förundran öfver denna något ovanliga yttring af det andliga nitet. Man har hittills gerna följt den grundsatsen, att låta hvarje religiös öfvertygelse vinna gehör, så att man i hvarje arbete på den religiösa, såväl som på den verldsliga kunskapens område, ansett sig kunna öfverlåta åt hvarje läsare, att ,pröfva allt och behålla det bästak. Så hafva vi för vår del mer än en gång förordat religionsskrifter, hvilkas lärosat ser icke öfverensståmt med vår egen religiösa uppfattning, blott vi i dem funnit en ädel och varm nitälskan för gudsfruktan och dygd. (Vi bedja den norske Insändaren om ursäkt att vi våga nämna detta förhatliga ordet: Dygd!) Att möta samma fördragsamhet för vår öfvertygelse ifrån det parti, som Ins. synes tillhöra, hafva vi aldrig påräknat, men icke heller hade vi väntat se offentliga varningar derifrån utgångna emot ett sådant arbete, som Wallins predikningar, hvilket, om det ock icke är ,kristligt i den mening Ins. tager detta ord, dock ländt och ännu länder mången from och gudfruktig menniska till sann tröst och uppbyggelse. Vi anse Ins. vara i sin fulla rätt, att granska och uttala sitt omdöme, ju mera opartiskt ju bättre, om de Wallinska predikningarnes anda och innehåll, men att utan en sådan granskning fälla en djerf omotiverad förkastelsedom, på sätt här skett, och sedermera varna hvarje kristligt sinnad menniska för att taga boken i sin hand — det anse vi röja en ofördragsamhet, som visserligen är ganska vanlig hos dem, som kalla sig ,Guds barn, i motsats emot oss stackars ,verldens, eller t. o. m. ,djefvulens barn, men som vi dock ej sett förr så offentligt framträda. Särskilt måste det förundra att erfara något sådant ifrån Norge, hvarest man äger frihet att bekänna sig till olika religiösa åsigter. Vill man emellertid begynna, att gå in på denna väg; vill man börja att varna för samt förkättra skrifter, som något afvika från ens egna religiösa föreställningssätt, så torde man icke heller kunna bestrida motsidans rättighet, att till granskning upptaga de pietistiska, ofta oförnuftigt krassa och enfaldiga predikningar, brochyrer och , traktater, som nu i tusentals exemplar spridas i landet. Vi tro dock ej, att den sanna gudaktighetens sak komme att vinna något på ett sådant inbördes förkättrande, och vi taga oss derföre friheten hemställa till de ifriga apostlarne för den s. k. pietistiska stämningen, huruvida de ej skulle finna lämpligt, att drifva sitt proselytmakeri en liten smula mindre fiendtligt, utan att precis betrakta alla, som ej blindt adoptera deras satser, såsom förtappade, mot hvilkas tal och skrifter de behöfva utfärda varningar. Åtminstone kunna de lära sig att behandla sådana män som sörs:n till , Dödens Engel, att ej tala om hans andra arbeten, med en smula mera aktning.