Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1854, sida 1

Förenta Staternas tillgöranden för upphäfvandet af Sundska tullen. (Forts. fr. N:r 211.) 6) (Från R. P. Flenniken till James Buchanan, dat. den l:ste December 1848): Min herre! Den 20:de f. m. hade jag ett samtal med grefve Moltke, grefve Knuths efterträdare i utrikesministeriet, och har ossicielt bringat å bane Sundstull-frågan. Han blef mycket öfverraskad, och jag fruktar, att grefve Knuth för ministeren aldeles förtegat de förra samtalen i detta ämne; jag anser detta vara så mycket sannolikare, som mina kolleger redan ofta beklagat sig deröfver, att grefve Knuth alldeles glömt många angelägenheter, som de officielt meddelat honom. Jag underrättade grefve Moltke om hufvudpunkten i de förslag, som jag blifvit bemyndigad att göra, och om den stora ifver, hvarmed min regering önskade se den besvärliga och motbjudande tullen afskaffad. Han afhörde mig med stor uppmärksamhet och anmärkte att detta vore en mycket vigtig sak — vid alla tider vigtig för Danmark, men särdeles nu, på grund af sörhållandenas kritiska ställning och den ökade finansförlägenheten. Leende tillade han: Om denna fråga får ni en hård kamp att bestå med mig! hvarpå jag svarade honom: Ju hetare kampen är, desto större värde sätter man på segren! Jag bad honom pröfva konventionen af d. 26:te April 1826 och öfverväga, om icke dess förnyande för en tid af tio eller tolf år kunde vara ett tillräckligt vederlag för Sundstullens upphäfvande, förnämligast derför, att Förenta Staterna icke kunde medgifva, att de genom någon erkänd sats i folkrätten vore förpligtade att betala den. Skulle H:s Majts Regering icke vara böjd att träda i underhandling med mig under den gynsamma utsigten att afsluta en traktat om tullens afskaffande, så skulle Presidenten af Kongressen blifva bemyndigad att upphäfva konventionen af 1826; Presidenten ville dock ogerna skrida till sådana skarpa mått och steg. Grefven svarade hastigt: Visserligen, visserligen, vi skola underhandla med er. Jag fruktar emellertid, det bekänner jag,