Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1854, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Morubrandskomplotten. Ransakningen med för mordbranden i Haga anklagade bröderne Anders, Pehr och Nils Öhman samt muraren Lundmark har ånyo förevarit vid rådbusrättens andra afdelning, då bröderne Öhmans, straxt efter deras häktande, vid enskilta förhör i poliskammaren afgifna bekännelser upplästes, af hvilka man erhåller ljus uti det mörka dåd, som föranledt mordbranden. Anders Ohmans berättelse var den, att han, som är gift och har tre barn, uti 8 års tid varit anställd som gårdsrättare på baron Silfverskölds egendomar Koberg och Livered i Elfsborgs län, hvilken besattning han lemnat på hösten förlidet år, då han beslutat att bosätta sig bär i staden, der han förut inköpt en tomt i förstaden Haga, å hvilken han under sommaren samma år uppfört ett tvåvåningshus, som vid eldsvådan der nedbrunnit. Anledningen till denna spekulation hade varit, att han hört omtalas det hyrorna här voro mycket höga, hvadan han användt hela sitt kapital, 2000 rdr rgs, som han dels ihopsparat af löner och dels förtjent på en försåsd hemmanslott, till byggnadens uppförande, hvars undra våning bestätt af ett gammalt hus, som han köpt af baron Silfversköld, men nedtagit och flyttat hit, hvaremot den öfra etagen varit af nytt timmer. Huset hade emellertid blifvit dyrare än han beräknat, ty jemte tomten hade detsamma uppgått till 3,200 rdr, hvadan han råkat i sådan förlägenhet för penningar till byggnadens fullbordan att han flera gånger utbjudit egendomen till salu, men icke kunnat finna någon köpare dertill. Till kommissionär härför bade han en tid begagnat sin granne, handl. E. Eriksson, hvarigenom de kommit i närmare beröring. Eriksson hade redan förl. höst uppmanat Öhman att brandförsäkra huset, och sedermera flera gånger förnyat uppmaningen, men någon assurans derå hade icke blifvit tagen förr än näsd. vår, då Öhman försäkrat detsamma hos bolaget Borussia. . En dag uti sistl. Maj månad, då Öhman träffat Eriksson, hade Öhman, af det tal E:n då, likasom vid flere föregående tillfällen fört, öfvertygats att E:n åsyftade en påtändning genom Ö:s ombestyrande, ehuru detta icke med uttryckliga ord blifvit sagdt. Emellertid hade Öhmans tankar blifvit af E:s tal riktade åt detta håll och önskningar mer och mer väckte om husets uppbrännande, hvilket han insett vara ett beqvämt sätt att göra slut på sina penningebekymmer. Härom hade han ock för flere veckor sedan meddelat sig åt sina bröder, med omnämnande att han ärnade höja assuransen från 2 till 4,000 rdr, och ville afstå 1000 rdr till den, som antände huset. Hans afsigt hade väl härmed varit, att hans bröder måtte göra antändningen och dessa hade äfven synbarligen så fattat saken, men detta hade aldrig varit tydligen uttryckt dem emellan. Söndagen den 21 sistl. Maj, då Önman gått förbi Erikssons hus, hade E:n bjudit honom in till sig på en sup och derunder i bestämda ordalag uppmanat honom att skaffa. någon person, som ville åtaga sig att sätta eld på Ö:s hus, i hvilket fall båda antagit såsom en gifven sak att äfven E:s hus skulle brinna; och hade E:n förespeglat såsom en fördel för båda, att med assuranspremierna resa till Australien. Då Öhman invändt, att han icke kände någon att förtro sig till, hade E:n föreslagit en person, som allmänneligen kallades Prat Jonas, ehuru hans rätta namn vore Gustaf Jonsson, och frågat om Ö:n kände honom; och när Ö:n nekat samt yttrat det vara betänkligt att anförtro en sådan plan till en alldeles okänd, hade E:n upplyst att denne person vore både ärelös och straffad för stöld, så att en angifvelse af honom ingenting hade att betyda. E-n föreslog derför att de genast borde uppsöka ÅPrat-Jonas,4 som höll till hos handl. Rydgren i Femkanten, hvilket de äfven gjorde. Sedan Jonsson anträffats å uppgifna stället, hade alla tre åtföljts hem till E:n, der det blifvit öfverenskommet och med handslag befästadt, att mordbranden skulle under ingångna veckan verkstälI las af aprat Jonas, och sedermera alla tre åtföljas till Australien, der E:n inbillat Ö:n att ÅPrat-Jonas kunde blifva dem nyttig för sin skicklighet i handaslöjder. Efter denna öfverenskommelse hade Ö:n begirvit sig tillbaka till Rydgrens bostad, för att söka I sin broder Pehr och svåger Lundmark, som varit der