Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1854, sida 2

44 ... 8L88e.Ö — framskriden, att man nära nog kan anse salttåget för slutadt. I Östersjön åtminstone kunna redan alla operationer för i år anses för slutade, ty franska trupperna äro ju redan på hemvägen. I Svarta hafvet, der man ännu har ett par månader för sig, torde slutas med expeditionen emot Sebastopol. Krönes detta företag med framgång, kan man ändå säga, att 1854 års fälttåg slutade med ett vackert resultat för de allierade. Man känner ännu ingenting vidare rörande svarta-hass-expeditionens afgång, än hvad en telegrafdepesch förmält, men att den i detta ögonblick verkligen är afgången, kan man taga för fullt gifvet, ty marskalk St. Arnauds dagorder, hvari Sebastopol uppgifves såsom expeditionens mål, har säkerligen ej utfärdats förrän i sista stunden före afseglingen. Från Hamburg telegraferas under d. 7, att, enligt underrättelser från Trapezunt af d. 22 Aug., förbindelserna med Persien ålerupprättats. Detta är en ganska både vigtig och fagnesam nyhet. Såsom nämndt blifvit hade berörde förbindelser, till stort men för Turkarne och deras allierade i så väl politiskt som kommercielt hänseende, afbrutits genom Ryssarnes besittningstagande af Bayazid efter deras seger i närheten af denna stad. Då det nu heter, att förbindelserna med Persien blifvit återstälda, förutsätter denna notis, att Ryssarne åter måst utrymma Bayazid, hvilket troligen skett emedan de varit för svaga att bibehålla denna position. Flera underrättelser förmäla nemligen, att ryska arm6en ej befinner sig i det skick, att den kan draga någon fördel af sina begge senaste segrar, af hvilka för öfrigt den vid Dara var högst tvetydig. Selim Pascha, den turkiske fältherrn, som lät Ryssarne slå sig vid Bayazid, har blifvit afskedad både från sin chefspost vid gardet och kommandot öfver armån i Anatolien. Mustasa Pascha, som utmärkt sig i Dobrutscha, efterträder honom i det senare. Till Lloyd skrifves från Jassy under den 27 Aug., att Ryssarne draga sig så småningom från österrikiska gränsen och taga ställning vid Sereth. När Serethlinien skall uppgisvas, är ännu en hemlighet; men att den måste uppgifvas, är afgjordt. Deremot-vill icke korrespondenten påstå, att Ryssarne frivilligt skola öfvergifva den linie, som sträcker sig från Jassy till Gallacz. Den strategiskt vigtigaste delen af furstendömena bibehålles ännu af Ryssarne, som befästa sig derstädes. Gortschakoss lägger mycken vigt på Braila, Galacz och Reni, ty så länge dessa platser förblifva i Ryssarnes händer, kunna Turkarne ej framrycka till Bessarabien. Omer Pascha å sin sida inser äfven vigten af dessa ställningar och skickar betydliga stridskrafter emot Braila öfver Jalmonitza och genom Dobrutscha. Augsb. allg. Zeit. vill hafva bekommit tillsörlitliga underrattelser srån Bukarest af d. 24 och från Rustschuk af d. 25 Aug., hvilka sprida något ljus öfver det dunkel, som omgifvit turkiska truppernas uppmarsch vid Jalomnitzalinien. Enligt en emellan österrikiske salttygmästaren Hess och Omer Pascha träffad öfverenskommelse hafva österrikiska trupperna att lägga besättningar i 18 hufvudorter i lilla och stora Wallachiet; men hvaremot samtliga öfvergångspunkter och brohufvuden vid Wallachiska Donaustranden, från Kalasat till Braila och Galacz erhålla turkiska besättningar. Sereth utsaller i Donau emellan de begge sistnämnde sastningarne. Enligt den nämnda öfverenskommelsen framrycker Omer Pascha med en arme af 60, 000 man infanteri, 24, 000 man kavalleri och 120 kanoner öfver Jalomnitza ända till Buseo, der han uppslår sitt högquarter. Sedan Ryssarne utrymt Braila och Galacz, skola Turkarne sortsätta sin marsch vid begge stränderna af nedra Sereth och taga stallning i detta slodgebit. Under det den lopalitetsadress, som ryska kommissarien Budberg sökte sätta i fart uti Bukarest, erhöll knappast en enda underskrift, cirkulerar nu dersammastädes med bästa framgång en tacksägelseadress till sultanen. Enligt Preus. Cor. har denna adress redan erhållit öfver 200 underskrifter. Det uttryckes deri den önskan att wallachiska milisen måtte få deltaga i kampen emot Ryssarne. Vi hafva flera gånger förut omnämnt och upprepa ännu en gång, att Turkarne öfverallt i Wallachiet emottagas såsom vänner och befriare. Äfven Österrikarne blifva, enligt hvad Wienerbladen förmäla, väl emottagna och vi hafva inga skäl att antaga, att detta icke är förhållandet, då Österrikarne iakttaga en ojemnförligt bättre manstukt än Ryssarne och, liksom Turkarne, betala kontant hvad de requirera. De turkiska Baschi-Bozuks införlifvas, ofta icke utan blodiga scener, i den af Fransmännen organiserade korpsen. Enligt en skrifvelse från Varna af d. 19 i Times, hafva engelska trupperna ej lidit så