dOI7 8901II 11I1I0(0L DIIJCRCI AFCIDIunCOILI17 11141171184 hans kraster vid tilltankta förbättringar, samt att en förändring häruti är den vigtigaste, som inom den ekonomiska lagstiftningen är att göra. Dessa åsigter hafva förklarats för landtbruksmötenas gemensamma mening. Då den allmänna lagen för hvarje samhälle: att hvar och en måste begrånsa sin frihet så, att den cj träder annans rått för nåra, tillämpas på egofriden, lyder den så: att hvar och en an. t. svarar för sina kreatur, och den skada de göra. Detta är en så påtagligen rättsenlig och billig regel, att man kan förundra sig öfver, att den vid våra riksdagar ständigt blifvit undertryckt — undertryckt af samma kraft, som ofta inom vårt land hindrar alla förbättringar inom det bestående, nemligen den olyckligt ryktbar vordna svenska tröghetskraften, som i denna fråga förenar sig med nomad-intresset, hvilket i vårt land ännu synes vara starkare än åkerbrukareintresset. Klart är, att om man vore ansvarig för sina kreaturs åverkan, så fullgjorde man detta ansvar på hvarje ort så, som det förmånligast kunde utgöras, och sålunda fortfarande med stängsel, der så ännu funnes förmånligt. På sådana orter skedde då ju ej något intrång på herrskande vanor och sätt att sköta sitt. Ett nytt stängselsätt skulle således blifva regel, utan att förmena det gamla förhållandet qvarstå såsom undantag, der det så önskas. Att den sista förordningen, af den 23 Oktober 1850, i de flesta fall ingenting förmår, är erkändt af alla, som försökt att tillämpa den. Sv. Tidn. redogör härefter för frå ans ställning vid denna riksdag, till hvilken många motioner i ämnet inkommit. Rörande stängsel-skyldighelens upphäfvande, har af sriberre Axel Fleming yrkats, ,att alla hägnader måtte afskaffas och deras vidare upprättande förbjudas, samt att egofriden måtte genom vallning upprätthållas. Detta vore visserligen ett radikalmedel; men innebär egentligen ett mål, snarare än ett medel. Af friherie F. P. Hjerta. ,som föreslagit antagandet af en ny egofridslag, bygd på den grundsats: att en hvar skall vara skyldig ansvara för sina kreatur. Denne motionär har sett saken hufvudsakligast från skogshushållningens synpunkt. Af borgmästare Hasselrot, C., ,som på anförda skäl, föreslagit att, med upphäfvande af nu gällande stadganden, angående stängsel-skyldigheten, stadgas måtte: att en hvar skall för vården om sina kreatur ansvara och således gälda den skada, som de å annans egor göra, men att i de orter, der egare och innehafvare af jord finna för sig mera förmånligt att bibehålla stängselbesväret, sådant må vara dem tillåtet, då de fleste i stängsel-laget, egande minst hälften af den jordrymd, aftalet afser, derom träffa öfverenskommelse, hvilken då, skriftligen upprättad, bör lända till efterrättelse så länge flertalet i stängsel-laget dermed åtnsöjes. Denna motionär har från juridisk synpunkt betraktat frågan. Af riksdagsfullmägtigen E. M. Falk från Skaraborgs län, som hufvudsakligen föreslagit, ,att hvarje jordegare måtte åläggas att, på hvad sätt han bäst funne, ansvara för sina kreatur, så att ingen skada genom dem tillfogades grannens egor. Denne motionär förer i öfrigt den egentliga slättens talan. Vidare hafva förslag om ändring i nu gällande föreskrifter angående stängselskyldigheten gjorts: Af friherre Raab, 4. C., som framstält den modifikation i nu gällande lag, ,att en hvar skall vara skyldig hålla sådan vård om sina mindre husdjur, såsom får, svin och gäss, att de ej inkomma på annans mark, eller ock att, om stängsel skyldigheten komme att bibehållas, denna skyldighet måtte fördelas efter den så kallade hälften-principen, enligt hvilken hvarje jordegare, utan afseende å hemmantal, håller halfva gärdesgården mot sin granne, hvilken princip redån vid 1828 års nksdag blifvit af K. M. i då aflåten proposition till antagande föreslagen. Af borgmästare Hasselrot, C., som i sammanhang med sin sörenämda motion ,i fråga om den grund, efter hvilken stängselskyldigheten, der den kommer att bibehållas, borde fördelas, likaledes föreslagit, att hälftenprincipen måtte blifva delningsgrunden. . Af riksdagsfullmägtigen Daniel Danielsson från Örebro län ,som jemväl förordat godkännande af nämde princip. Af riksdagsfullmägtigen Olof Lagergren, från Gottland, ,som hufvudsakligen framhållit fördelarne af hälf:en principen. Samma motionär, jemte tvenne andra af Bondeståndet, har föreslagit bibehållande af nu gällande stängselstadga, med åtskilliga mindre förändringar. Vi anse oss böra nämna några ord om det sätt, hvarpå utskottet affärdat alla dessa motioner. Vid de fyra första hafva utskotten, efter en längre inledning, deri den grundsats, hvars antagande de åsyfta, till fullo erkännes, slutligen, på anförda skäl, ansett det de ,icke må till någon åtgärd föranleda. Häremot hafva flera reserverat sig. De öfriga motionerna hafva rönt samma öde att blifva affstyrkta, med undantag af en enda, som söreslagit en mindre väsendtlig färändring i nuvarande stängselstadga, och hvilken blifvit af utskotten till Rikets Ständers bifall förordad. Vid frågans första behandling i riksstånden, hafva de sundare. åsigterna lyckats göra sig bättre gällande än inom utskottet, såsom man erfar af följande underrättelse i Sv. Tidn. för sistl. Thorsdag: Stångselfrågan har i dag hos ridderskapet och adeln erfarit den framgång, att ståndet beslutit, att R. St. skola hos konungen anhålla om utfärdandet af en ny stängselförordning, bygd på den grundsatsen: att hvarje jordegare skall ansvara för vården af sina kreatur, eller gålda den skada, som de å andras egor göra, dock med förbehåll. att angränsande hemmans