Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1854, sida 2

Styckegods. En Pariser-älshare. Morand älskade mamsell Celine; denna mamsell hade låtit honom förstå, att hon icke skulle besvara hans kärlek förr än han möblerade hennes rum. Men Morand hade sjelf inga möbler (han bodde i ett uselt värdshus för fyra sous om natten). Hvad penningar beträffade, så ägde han, lik den vandraude Juden, fem sous, och hade ett par temmeligen goda stöflor. Med dessa ressourSer fann han medel att skaffa mamsell Celine möblemang. Se här huru han bar sig åt; det skulle kunna kallas stöld mot pant. Han inställde sig uti ett temmeligen hyggligt hotell och begärde ett rum i första våningen, emedan, som han sade, han hade ondt i fötterna och således ej förmådde gå en trappa högre upp. Portvakterskan betraktade den nya hyresgästen, som icke hade några saker med sig och hvars utseende ej ingaf henne förtroende, hvarför hon sade till honom: — Betala mig i förskott eller lemna mig någon pant; det kommer så ofta hit folk, hvilka, likasom ni, hvarken ha penningar eller saker, hyra ett rum, och gå sedan sin väg tidigt på morgonen utan att betala; lemna edra stöflor här, och jag är säker på att ni inte går barfotad härifrån. Sedan priset för natten blifvit bestämdt-till 30 sous, aftog sig Morand, som icke ägde denna summa, sina stöflor, qvarlemnade dem hos portvakterskan och gick upp i sitt rum. Klockan ett på morgonen fastband han madrassen och dunkläderna vid en hop tåg, som han haft gömda under sin blus, och nedfirade allt detta på gatan, der en vän emottog och bortförde dem; sängen, byråen, pendylen, stolarne, taflorna, gardinerna, allt bortfördes på mindre än en timmas tid; slutligen fästade Morand tåget vid fönsterposten och tog samma väg som möblerna. Men icke nöjd hårmed, ville han också hafva sina stöflor tillbaka; detta var det svåraste. Emellertid kunde han ej presentera sig hos mamsell Celine utan stöflor på fötterna; han fattade ett djerft beslut: med häftighet började han bulta på porten. — Hvem der? frågade portvakterskan. — Öppna! man stjäl ifrån er genom fönstret. Portvakterskan öppnade och Morand skyndade sig in uti förstugan. — Genom hvilket fönster? ropade portvakterskan. — Genom ett fönster i första våningen. — Åh! Då är det den bedragaren, som kom i går afton, sade den hederliga qvinnan och skyndade i sin natt-kofta uppför trappan, under det att den tjenstaktige mannen, som gjort henne uppmärksam på stölden, skulle hålla vakt vid porten; men denne skyndade genast in i rummet, tog sina stoslor, drog dem på sig och tog till flykten. Se der ett medel att tör godt pris, förskaffa sin flicka möbler! — Morand dömdes för detta galanteri till ett års fängelse. Bätt och orätt. Såsom bekant uppsände sockerintressets principaler härstädes i ellofte timman några underhandlare till Stockholm, hvilkas bevekliga framställningar det lyckades, att få tullen å raffinadsocker i förstärkt Statsutskott bibehållen vid 5 sk. per skålp., till trots af tre stånds beslut, som yrkade nedsättning af samma tullsats till 4 sk. En af dessa underhandlare, som vid den föregående riksdagen berömde sig af att kunna köpa hela representationen, och som i sitt högtidliga väsen presenterar bilden af en djupsinnt statsman, sammanträffade häromdagen med en af våra exportörer. Tal blef om obilligheten af den åsatta exporttullen å trävaror, dervid vår diplomat suckande utbröt: Ja, Ni kan ej föreställa Er, M. H., huru svårt det är att öfvertyga dem deroppe om hvad som är rätt. — Men, inföll den andre, det har visat sig icke vara så svårt att öfvertyga dem om hvad som är orått.