Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1854, sida 2

mers om några siskar med hemmansdottern AÄnna Greta Davidsdotter från Donsö, men då enkan Nilsson icke funnit varan god nog, hade hon åter lagt den tillbaka, hvaröfver Anna Greta, som påstod att gumman skulle behålla och betala fisken, blef högst förargad, hvadan hon nappade uti en fisk och gaf gumman dermed ett slag på truten, så att hon, enligt egen utsago, blef försilfrad i synen af fjäll. Vid törhöret härom i polisen, ville Anna Greta icke vidgå att hon gifvit gumma en munfisk, men väl att hon strukit henne om munnen med en fisk, hvilket skett i våda, då hon skulle nedlägga fisken i sin korg. Sedan vittnen styrkt angifvelsens riktighet, fälldes Anna Greta att böta för gatufridsbrott 13: 16, för marknadsfredens störande 3: 16 och för ett slag 24 sk., eller att undergå 14 dagars fängelse vid vatten och bröd. Ett af vittnena steg derpå fram till dombordet och begärde att få göra det tillägg, att Anna Greta vid ifrågavarande tillfälle på Fisktorget varit nog gemen att kalla vittnet en sugga, hvilket vittnet ansåg för ogrundadt, enär en sugga går på fyra fötter, men vittnet blott på tvenne. Då flera klagomål anförts i polisen deröfver, att den som bom vid Stigbergsliden använda ketting medför fara för trafikerande, hvarigenom nyligen en olyckshändelse timat, har poliskammaren, sedan väganlägg ningens direktion härom blifvit hörd och fått sig förklara, samt besigtning derefter egt rum, i utslag sistl. kirdag resolverat, att bominrättningen med ketting, såsom vådlig för trafikerande, vid 16 rdr 32 sk. bko vite, icke längre singe begagnas. AUti en af allerna har öfverkonstapel Göthe anträffat en mansperson, som uppgifvit sig heta Carl Fr. Jansson, och ha tillbragt tvenne månader härstädes, dels hos hustru Sophia Wenerlund, i hnset N:o 66 östra Haga, och dels hos skomakaren C. G. Björck, i handl. Holmbergs hus vid Landsvägsgatan, utan att mannen, som saknade alla bevis om sin person, blifvit i polisen anmäld. Med anledning häraf blef Jansson anhållen och var i går inställd uti poliskammaren. Vid förhöret uppgaf han sig vara född i Borås, tvenne gånger straffad för stöld i Stockholm och härefter dömd till allmänt arbete. Derifrån lösgifven, hade han begifvit sig hit till staden, der han vistats tvenne månader hos hustrun Wennerlund och skomakaren Björck, som han biträdt med skoarbete, hvilket yrke han lärt. Några bevis att styrka sina uppgifter med, innehade han icke, enär han på vägen hit förlorat alla sina papper. För vidare behandling af vederbörande, förpassade poliskammaren Jansson till länshäktet. Skomakaren Björck och hustru Sofia Wenerlund, som hyst Jansson, utan att derom göra anmälan, voro härför i går inkallade, då de ursäktade sig med att Jansson för dem uppgifvit, att hans papper skulle finnas hos en skomakaremästare härstädes, hvilken vägrat att utlemna dem, enär Jansson, som arbetat hos honom, derunder råkat att blifva skyldig till mästaren. Poliskammaren fäste emellertid icke något afseende härå, utan fällde Björck och Wenerlund att hvardera böta 3: 16 bko, eller undergå motsvarande häkte.